Vid sidan av Platanias bullriga huvudgata har Arokaria Restaurant lyckats skapa en lummig och inbjudande trädgård. Detta gör att den fastnar lite extra i blickfånget när vi framåt kvällskvisten scannar av utbudet av matställen. Restaurangen, som är familjeägd, visar sig vara ett bra val. Vi har turen att få ett bord längst in, med den högljudda vägen på behörigt avstånd vilket förstärker känslan av att befinna sig i en rofylld trädgård. Det enda som hörs är sorlet från andra gäster och vatten som porlar ur stora lerkrukor. Maten är av lokal touch, närproducerad och tillagad med kärlek. Även vinlistan upprätthåller en bra nivå. Vi blir dock extra förtjusta i den gyllene olivoljan som serveras på en tallrik likt en vacker spegel. Då vi nämner detta för servitrisen, som för övrigt är svenska och fast bosatt på ön, dröjer det inte länge förren hon kommer tillbaks med fylld plastflaska. ”On the house” då familjen blev så glada över komplimangen och stolta då det är deras alldeles egenproducerad olja. Det är det där lilla extra som gör att vissa ställen skiljer sig i den stora massan, det som gör att man gärna återvänder och tipsar andra.

Drygt en mil från Platanias ligger den pittoreska hamnstaden Chania. Bussar går frekvent mellan de två orterna, men vi bestämmer oss för att ta en taxi. Det korta avståndet till trots tar transporten sin lilla stund då huvudvägen är starkt trafikerad så här på seneftermiddagen. Taxichauffören gör sitt bästa för att hitta alternativa vägar och undgå den värsta rusningen, och tillslut når vi den venetianska hamnen som utgör hjärtat i Chania gamla stad.

Vinden piskar på rätt ordentligt ute vid udden där vi blir avsläppta och vi söker oss snabbt innanför hamninloppet för en något mer skyddad miljö. Här möts vi av just den charm och mysfaktor som Platanias saknar. De nötta gamla fasaderna i ljuva pastellfärger som utgör hamnsiluetten huserar en mängd tavernor, barer och caféer. Konkurrensen om turisterna medför dock en rätt så besvärande hets bland kypare att fylla just sin restaurang. Inkastarna är mer än lovligt jobbiga och det ges ingen tid eller utrymme att granska menyer eller att med omsorg välja restaurang. Men den trevliga miljön kompenserar och vi slår oss ner på en typisk taverna med enkla träbord och de obligatoriskt rutiga dukarna.

Efter middagen tar vi oss in bakom kulisserna och hamnar i ett rutnät av vingliga kullerstensbelagda gränder. Här ligger små restauranger, barer och butiker om vartannat. Här och var snubblar man över något mindre hotell eller privata bostäder. Ovan de historiska fasaderna vajar grönskande trädkronor och ljuvligt färgsprakande bouganvilla lätt i vinden. Atmosfären här innanför är lite lugnare, och hela sinnesstämningen gör det till en perfekt plats att avrunda kvällen på.