Veckan lider mot sitt slut. Det har varit en skön och avkopplande semester och gått över förväntan med Alice. Kommer sakna dessa lata dagarna på stranden. Den lilla viken med de vackra omgivningarna ger en betydligt högre mysfaktor än de stora playorna (som i exempelvis Alcudia). Nackdelen är att det är i princip helt omöjligt att få tag på en solstol bland de främre raderna, utan vi har fått ligga rätt så långt i bakkant hela veckan. Det är ännu försommar och temperaturen har hållit sig runt behagliga 25 grader, men jag kan tänka mig att det under de heta sommarmånaderna kan bli som en kokande gryta här.  Då är kanske en ännu lite större strand ändå att föredra.

I det stora hela så är Cala dór en väldigt trevlig semesterort. Det är typiskt turistiskt och saknar en genuin stadskärna. Men i grunden, om man skalar av alla parasoller, solblekta menyer och krimskrams, kan man se att det är en oerhört vacker plats med ett dramatiskt landskap skapat av naturen.

Runt varje vik finns ett eget litet centrum, så också i Cala Ferrera. En lång rak gata kantas av diverse restauranger, pubar, supermarkets och butiker. Typiskt turistiskt men helt ok och vi hittar ett par bra restauranger. Det är inte långt mellan vikarna och vårt centrum växer i hop med nästa. Jag tar en promenad med Alice ,i hopp om att locka fram John Blund, och hamnar ut på en udde vid grannviken. Härifrån har man en vacker utsikt över ”vår strand”. Den klippiga kusten och vilda naturen som omger var och en av Cala dórs fem vikar har gett orten dess speciella karaktär. På andra sidan, bortanför turiststråken stoltserar vackra vitkalkade villor med egna trappavsatser ner i havet.

Centrum av Cala dór ligger endast en kort promenad bort, här är inga större avstånd till någonting och vi kan gå överallt. Här, i centrala delen av orten, finner vi ett virrvarr av olika restauranger, barer och butiker. Återigen väldigt turistiskt, men det är en skön atmosfär och sådär ”semestermysigt”. Maten är väl kanske inte det bästa vi ätit, men man får ta det lite för vad det är.

Bortanför de fem vikarna och centrum av Cala dór ligger en pittoresk hamn. Här trängs vanliga fritidsbåtar med stora segelbåtar och lyxyachter. Längs hamnpromenaden ligger fisk- och skaldjursrestaurangerna på rad. Vi hittar ett bord lite avsides på en av uteserveringarna och slår oss ner i kvällssolen. Efter att ha avnjutit en god middag promenerar vi tillbaka till hotellet, vilket inte är särskilt långt.

Nästa prov blir playan. Då det fortfarande är början på sommaren så har vi inte hunnit introducera Alice till strandlivet ännu. Som tur är så trivs hon väldigt bra i sin vagn (som vi hade det goda omdömet att ta med oss) och låter sig placeras i skuggan av strandparasollen. I alla fall ett tag, det blir ett par promenader men i det stora hela går det väldigt bra och alla verkar trivas.

Det är förvånandesvärt kallt i vattnet, konstigt med tanke på att det varit varmt här länge. Men när man väl kommit över de där första tåtippandet, tagit ett djup andetag och doppat sig så svalkar det skönt. Det är Alices premiärdopp, i Medelhavet och överhuvudtaget. Hon är lite mer skeptisk dock, så hon får nöja sig med lite skvalpande runt benen. Men det är ju ingen brådska hon har ju hela veckan på sig att bekanta sig med detta härligt klara, turkosskimrande vatten.

Hotellet ligger alldeles vid stranden. Men vägen till solstolarna är inte helt okomplicerad, i alla fall inte med en 8-månaders bebis och en barnvagn i släptåg. Men vi har varit väl medvetna om trapporna och nivåskillnaderna ända sedan vi satt hemma i vintermörkret och bokade, så vilka är vi att klaga. Och något större problem är det faktiskt inte, med Alice i säkert förvar på min mage och vagnen i händerna på Erik så löser det sig galant.

Vårt hotell ”Azul Playa” ligger strax ovanför Cala Ferrera-stranden, en av de fem badvikarna (calas) som utgör orten Cala dór. Lägenheten är liten, men funktionell. Och i gengäld har vi världens härligaste balkong: rymlig, tilltalande arkitektur och med utsikt över både pool- och hav. Vårt resesällskap, mina föräldrar, bor i den angränsande lägenheten. Den vitkalkade stenvägg som skiljer balkongerna åt är nedsänkt på ett ställe vilket gör att vi kan gå mellan uteplatserna. Väldigt bra om man reser i sällskap, dock kan det ju tvärtom även uppfattas som störande om man reser själva och inte vill ha grannarna alldeles inpå.

På Landvetter flygplats, redo för första flygresan.

En ny epok tar vid: resa med barn. Alice är 8 månader fyllda och detta är hennes första resa. Första utmaningen blir att få ihop den monstruösa packningen till ett något sånär hanterbart skick. Vi har köpt en särskild resväska till barnvagnen som hoppackad blir storlek XXL, gigantisk med andra ord. Dock väldigt smidig, storleken till trots, och vi kan få ner en hel del annat i den också som babysitter, blöjor etc. Så till er med Bugaboovagn kan jag rekommendera ”Bugaboo transportväska komfort”. Om man ska från A-B vill säga, ingen för backpackers kanske. Vi vågar inte chansa på maten, även om Mallorca känns som en väldigt turist- och familjevänlig destination och säkerligen har ett bra sortiment på plats, så vi har med oss ALLT! Burkmat, gröt, välling, blöjor… Lägg då sedan till kläder och hygienartiklar för 3 personer. När vi lastar ur på Landvetter flygplats ser det ut som att vi ska vara borta ett halvår minst, om inte flytta utomlands.

Vi har gruvat oss en del för flygresan och vidtagit de åtgärder som går för att underlätta. Vi har bokat platserna längst fram i flyget vilket visar sig vara ett lyckokast. Här får vi lite mer utrymme, Alice kan stundtals vara på golvet framför våra fötter och vi har ingen framför som stör (eller som vi stör är kanske är mer korrekt). Förberedda med smoothies vid start och landning för att minska trycket i öronen, näsdroppar och flytande Alvedon i handbagaget som ”back up”.  Särskild nackkudde för bebisar inhandlad på apoteket. Känner oss verkligen som stereotypen för oroliga förstagångsföräldrar som är på väg att lämna trygghetszonen. Ska vi vandra i Amazonas, eller bestiga Mount Everest? Nej, vi ska på charter till Mallis, men känslan är ungefär detsamma.

Flygresan, på dryga 3 timmar, går över förväntan och vi kan andas ut. Nu kommer nästa orosmoment: transfern. En timmes transferbuss just när ”kvällsgnällperioden” sätter in, jag bävar. Tills det visar sig att vi är de enda som ska till vår destination och vi får en egen minibuss, med bilbarnstol och allt. Efter 5 minuter susar Alice sött, och vi kan slappna av och njuta av en bekväm resa till hotellet och av att semestern äntligen kan börja.