Avslutning med guldkant

Sista natten på Zanzibar spenderar vi på Baraza Resort and Spa, ett systerhotell till Breezes. Hotellet är beläget vid samma strand och man kan lätt gå mellan de olika resorten. Baraza är ett unikt boutiquehotell och ett snäpp upp på skalan. Vi blir väl mottagna i den eleganta receptionen och visade till vår egen villa – med egen pool! Inredningen, liksom på hotellet i övrigt, är varm och behaglig – smakfull lyx. I restaurangen är det bordsservering som gäller, trerätters med olika viner till varje rätt. Väldigt trevligt, men skulle ärligt talat inte vilja sitta så här varje kväll. Det känns ganska formellt, och är dessutom inomhus. Då föredrar jag Breezes avslappnade stämning, där man kan trilla in med sand mellan tårna,  lite gott såsig efter stranden. Men för en kväll så här är det härligt med lite guldkant.

Ett glas champagne i den ”egna poolen”, till bakgrund av turkost böljande hav och palmer som vajar i vinden får avrunda denna resa, som varit en sann njutning från början till slut.

Annonser

Centrum för slavhandel

Stonetown var en gång centrum för slavhandel och Asissi tar oss med till den gamla slavmarknaden. Några av de hålor där de satt fängslade är intakta och ger en rysningar ända in i märgen. Utanför har man rekonstruerat handelsplatsen med hjälp av lerfigurer fängslade med kedjor i gropar. För beskådan och försäljning. En mörk och jobbig historia men viktig att berätta.

Världsarvsstaden Stonetown

Vi bestämmer oss för att återigen anlita vår vän Asissi, denna gången för en tur till världsarvsstaden Stonetown. Vi känner inte för att slussas runt på någon guidad tur i grupp utan vill själva kunna bestämma över tiden. Dock vill vi ändå ha någon struktur på besöket så då är ju en privat guide perfekt. Stonetone är en annorlunda stad, de flesta husen ser exakt likadana ut som för 200 år sedan. De är byggda som en labyrint med smala gränder. Karakteristiskt för staden är de vackra dörrarna, sk Zanzibar doors. Vi ser dem här och var, otroliga hantverk. Detta var tidigare en statussymbol, ju finare dörr desto mer makt.

 

Lata dagar

Efter alla intryck och tidiga mornar på safarin så passar denna slappa tillvaron oss perfekt. Pga av det extrema tidvattnet (i bland finns där ingen strand och i bland kan man gå kilometer ut på havets botten) så är alla solstolar placerade på en platå ovanför stranden. Här har man gjort oerhört fint och förflyttat delar av stranden upp (så att man får känna sanden mellan tårna). Solstolarna är placerade med lagom avstånd och täckta med halmparasoll. Lägg till en fantastisk utsikt över turkost hav på det – paradisiskt. Här ska man inte behöva röra sig en millimeter. Vill man beställa någon mat eller dryck från baren hänger man bara upp en kokosnöt på sidan av parasollen för att signalera att man vill beställa. Höjden av lathet, men ganska gott.

Båtutflykt med Asissi

Om Basecamp och Eagle View var ecotrurism så är Breezes raka motsatsen. Här gör man allt för att stänga ute lokalbefolkningen. Majoriteten av de anställda på hotellet är antingen från fastlandet, eller från andra länder (får vi höra av en av bartendrarna som själv är från Zanzibar). Man håller dessutom borta all typ av verksamhet från strandremsan som löper längs tre hotell med samma ägare. Man vill behålla all ”business” inom hotellet. Detta upplever vi som tråkigt, det är ju lite av upplevelsen när man reser att ta en kall på en sliten strandbar, eller en enkel lunch på stranden. Måste ju dock tillägga till deras försvar att tidvattnet även gör sitt till och hindrar att man skulle kunna anlägga någon permanent servering på stranden. Alla utflykter arrangeras också av hotellet. Men så får vi tips av ett annat svenskt par om en lokal arrangör längre bort på stranden, bortanför alla hotellkomplex.  Vi går längs strandkanten och tillslut uppenbarar sig små strandskjul där man säljer tavlor och diverse souvenirer samt arrangerar utflykter.  Vi möter Asissi, en glad kille som stolt visar oss sin utflyktspärm med solblekta foton i plastfickor. Vi bokar en båtutflykt tillsammans med det andra svenska paret. Turen går till samma öar som den man kan boka genom hotellet, men priset är hälften och på detta sättet stöder vi lokalbefolkningen.

Tidigt morgonen därpå blir vi hämtade av Asissi vid hotellet. Han får inte lov att köra fram till entrén utan får stanna vid vägen, utanför de höga murarna. Han skrattar och berättar att hotellägaren bygger fler och högre murar för att mota bort sådana som honom, ”But the tourists always find me, you can’t build away Asissi” säger han med världens största leende. Vi kör genom små byar för att nå strandkanten varifrån båten ska avgå. Då det är lågvatten får vi gå en bit på havsbotten för att nå båten. Det är en liten enkel, men charmig, träbåt. Och vi känner oss rätt nöjda med att bara vara fyra passagerare när vi ser hur de andra båtarna lastas med folk.

Det blir en klassisk turisttur med stopp på ett par små öar, en god lunch, bad och snorkling. ”Pole Pole” och ”Hakuna Matata” blir dagens mantran. Ta det lugnt och inga bekymmer. Asissi upprepar det ideligen, men i den här miljön har vi inga som helst problem att vara avslappnade.

Poolområdet en oas

Poolområdet är snyggt och prydligt och ligger inbäddat i färgsprakande grönska. En angränsande bar serverar dryck och enklare rätter och några steg bort ligger den mysiga huvudrestaurangen som till största delen är utomhus under trätak. I priset ingår halvpension, lite trist och inget vi vanligtvis bokar, men här finns inga alternativa restauranger och efter intensiva dagar med safarin så känns det rätt skönt att bara slappa och inte tänka på något. Måste också tilläggas att maten på hotellet är både varierande och väldigt god. Man växlar också mellan olika bufféer med teman och trerätters serverade till bordet för att det inte ska kännas enformigt.

Breezes Beach Club

Vi vaknar upp till en härlig morgon. Solen skiner, palmerna vajar sakta i den ljumma vinden och i bakgrunden hörs vågornas brus. Hotellet liknar små villor utspridda i en grönskande trädgård. Vi har blivit uppgraderade och fått ett rum på övervåningen med en gigantisk terrass. Smakfull inredning och arkitektur i en behaglig och rofylld miljö. En smal stig leder ner till stranden. Här kommer vi att trivas.

Zanzibar

IMG_7243

Tillbaka från Safarin har vi bokat transfer från flygplatsen. Vi blir avsläppta på ett stort inhägnat område bestående av trädgårdar och ett flertal restauranger. Det är noga säkerhetskontroll att komma in och vi får gå igenom en metalldetektor. Känns både tryggt, samtidigt som det uppenbarligen finns en hotbild. Vi spenderar eftermiddagen inne på området, äter lunch och pausar lite, innan vi blir upphämtade igen. Kanske inte bästa utnyttjandet av tiden i en ny stad, men det känns inte helt aktuellt att vandra planlöst på Nairobis gator med allt vårt bagage, värdesaker etc.

Flygplatsen igen för kvällsflighten till Zanzibar. Dessa flighter är alltid försenade får vi höra, så också nu. Men det är inte låga stunden vi får vänta, och snart är vi uppe i luften igen. Det blir en flygresa ”from hell” med stupfulla ryssar bakom, framför och vid sidan av oss. De är skräniga, otrevliga mot personalen och det hela känns väldigt obehagligt. Som tur är så är flygresan relativt kort (ca 1,5 timme) och det är med stor lättnad vi kliver av planet på Zanzibar, Tanzania. Drygt en timmes transfer väntar sedan till östra sidan av ön där vi ska spendera kommande veckan på Breezers Beach Club & Spa.