
Nytt år, nya möjligheter! Eller? Varför måste det nya året starta just i januari? I alla fall för oss som befinner oss på denna sidan av planeten… Då det är som mörkast, naturen är vissen och orkeslös och allt är i allmänhet väldigt oinspirerande. Och inte gör det saken bättre med den oerhörda kontrasten till julen, då allt är mysigt och vi unnar oss hejdlöst utan konsekvenstänk. Januari blir sedan som en enda lång söndagsångest.
Men nytt år innebär ändå någon typ av nystart. Även om pandemin fortfarande ligger som en blöt filt över oss, den tycks inte gå att skaka av. Tröttsamt är det… men ”this too shall pass”. Det måste vi ju tro i alla fall. Så länge man rör sig framåt brukar saker lösa sig tillslut. Och framåt ska vi. Jag har i alla fall ingen lust att stanna som det är just här just nu. Det triggar ju i gång drömmarna lite i alla fall. Det finns hopp för 2022, det känner jag ändå ärligt.
Jag har aldrig varit någon ”big fan” av nyårslöften. Just att det är ett löfte framkallar någon typ av ångest. Att börja året med en massa krav känns bakbundet på något vis. Men det är en tid för reflektion och viss rannsakning. En sak som jag skulle vilja säga åt min hjärna är att under det kommande året sluta att grubbla över det som är oväsentligt.
När jag inte fick hålla min nyfödde son och han nästan lämnade livet innan det ens börjat. När jag fann en odefinierbar knöl och fick vänta veckor på domen. När en av de mest levande människor jag någonsin mött plötsligt inte levde längre. När mannen på andra sidan gatan bokstavligen tynade bort framför ögonen på mig. Vid alla dessa tillfällen har det varit så glasklart. Vad som är viktigt och vad som inte är det. Jag har vetat exakt hur jag ska prioritera och varje gång har jag påmint mig själv att minnas. Men lik förbannat hovrar tankarna i vargtimmen och problem som inte är problem växer. På morgonen skäms jag för att jag jagat upp mig över bagateller som inte betyder något på riktigt. Känns det igen?
Januari kanske just är så deppigt för att det bara ska kunna bli bättre. När vi knaprar billiga rotfrukter och tvingar oss ut en grådisig eftermiddag i hopp om att få bara en gnutta dagsljus. Då kan det ju bara bli roligare!
Så 2022 – ”Come whatever, Come what may”. Förutom fler virusvarianter please…