Efter middagen vandrar vi bort till Fontana di Trevi. Här trängs mängder av människor kring den upplysta fontänen som verkar jättelik i förhållande till den lilla piazzan som den är belägen på. Jag ställer mig med ryggen åt det porlande vattnet och över vänster axel slänger jag myntet som jag kramat i höger hand. För tillbaks till Rom det vill jag verkligen!

Ännu en härlig kväll tar sin början och vi välkomnar den svalar luften som intar staden. Vi har bestämt oss för att vi vill få uppleva vårt favorittorg Piazza della Rotonda med fantastiska Pantheon även på kvällstid. Denna gången har vi varit lite mer förutseende och bokat bord på en mysig uteservering med vita dukar. Det blir en kalasmiddag bestånde av grillat kött med grönepparsås och potatis och jordgubbar till efterätt. Bortsett från en miss så har vi ätit och druckit fantastiskt gott under hela vistelsen i Rom. Solen går ner och hela torget och Pantheon lyses upp av ett behagligt gult ljus. Vi ackompanjeras av några jazzmusiker som intagit torget. Allt är i perfekt samspel vilket skapar en harmonisk atmosfär och en lycklig känsla i kroppen.

Spanska trappan reser sig framför våra ögon. Detta är en populär samlingsplats för alla möjliga människor och det tycks sitt någon på så gott som varje trappsteg. Den pampiga trappan leder upp till den franska 1500-talskyrkan Trinita dei Monti som blivit ett av Roms mest kända landmärken. Vi kämpar oss upp för de tre avsatserna till Pincio, en park i från 1800-talet varifrån man har en härlig utsikt över staden. Här är vi superturister och hyr en fyrmanna-cykel med tak och trampar oss runt bland pinjer och små uteserveringar.

Foro Romano får bli sista anhalten för dagen. Biljetten till Colosseum gäller även som inträde här. Det blir en promenad bland ruiner och med fantasins hjälp försöker vi föreställa oss hur denna plats under den mäktiga kejsartiden utgjorde ett praktfullt centrum av tempel, domstolar och saluhallar i bländande vit marmor. I dag finns det inte mycket kvar som vittnar om den tiden. Värmen gör att det får bli en ganska kort rundtur, känns som att vi är på gränsen att bli kokta i denna gryta mitt i staden.

Solen går upp och staden gör sig redo att möta ännu en het och molnfri dag. Vi traskar ut från hotellet med siktet inställt på Vatikanen. När vi kommit ner till Tibern går vi i samlad trupp över mäktiga Ponte Sant´Angelo. Detta sägs vara den vackraste av de tjugotal broar som leder över Tibern och det är det nog ingen som tvivlar på. Det ursprungliga valbågarna från 134 e.kr finns kvar än i dag och hela bron kantas av stora vita änglar, var och en bärande på en symbol för Kristi lidande. Bron leder rakt mot cylinderformade Castel Sant´Angelo. I århundraden fungerade Castel Sant´Angelo en tillflyktsort och en skyddsfästning för påvarna. Vi fortsätter längs avenyn Via della Conciliazione som leder fram till Peterskyrkan. Stillsamt korsar vi Peterplatsen som omringas av mäktiga kalkstenskolonner krönta med helgonstatyer. Peterskyrkan är storslagen. Goethe liknade att gå in i kyrkan med ”att träda in i evigheten”. Och visst känns det övermäktigt, nästan som att man slukas av denna mastodontbyggnad. Att det ens är mänskligt möjligt att bygga något sådant känns svindlande.

När vi rundar muren som omsluter Vatikanen och ser kön för att att inträda vatikanmuseerna tar det stopp. Vi inser att det skulle ta oss resten av dagen att ens komma in och sedan gå igenom detta jättelika område. Och med tanke på den otroliga hetta som råder så känns det i denna stund inte möjligt. Det får bli att spara till nästa besök i Rom…

Efter lunch strosar vi lite vilket är ett nöje i sig. Bakom varje hörn tycks dölja sig något nytt att fästa blicken vid. Det känns som om varje gatsten och varje fasad har en egen själ och en egen historia att berätta. Jag tänker att om vi bara haft en liknelse av en enda av dessa fantastiska byggnader i mina hemtrakter så hade det ju varit en sevärdhet utan motstycke.

På väg mot hotellet passerar vi Piazza Venizia som utgör navet i Roms gatunät och som är en bra utgångspunkt för att se det mest kända av Rom. Viktor Emanuel-monumentet tornar upp sig över piazzan . Romarna har givit denna bländande byggnad öknamn som ”Roms löständer” och ”Bröllopstårtan”. Det är förvisso en pampig och vacker byggnad, men jag kan väl hålla med om att den kanske sticker ut lite väl mycket mot sin antika bakrund.

Dagen lider mot sitt slut och kvällssolen lägger sig över staden. Från takterrassen på vårt hotell, som är centralt beläget i de argentinska kvarteren, kan man se Pantheons dom resa sig över staden. Temperaturen har sjunkit till en behaglig nivå och det är en underbart härlig kväll. Vi traskar bort till det judiska gettot för att få oss en bit mat. Vi är ett ganska stort sällskap på 11 personer och när vi först ser de överfulla uteserveringarna känns det ganska kört. Men en trevlig kypare trollar fram en helmysig liten utegård på baksidan av restaurangen. Här sitter vi perfekt omgivna av en charmig stenmur och med himlen och stjärnorna som tak. Äkta italiensk saltimbocca med en kall limoncello efteråt sitter perfekt. Summeringen av denna restaurang är god mat, trevlig atmosfär och human priser.

Målet för denna eftermiddag blir Colosseum. När vi står framför denna nästan 2000 år gamla amfiteater som blivit en symbol för Rom och den eviga staden försöker jag föreställa mig hur dess fasad en gång i tiden var helt täckt av vit marmor och stolt dominerade staden. I dag återstår endast skelettet av denna en gång i tiden så pampiga och rika byggnad. Colosseum plundrades på sin dyrbara marmor och kalksten för att man skulle kunna bygga nya kyrkor och palats. Vi beslutar oss för att ta en kort guidad tur inne på arenan, dels för att slippa köerna men även för att få lite kött på benen om vad som under sin tid utspelade sig här. Guiden må vara kunnig men engelskan sviktar rejält och vi får verkligen anstränga oss för att uppfatta historien. Hur som helst får vi en något klarnande bild av den ”folkfest” för alla samhällsklasser som utspelade här. Lika ”festligt” var det dock inte för de gladiatorer som fick sätta livet till under barbariska strider. I dag kan man titta rakt ner i fängelsehålorna där de fruktade sin sista stund, vägg i väg med vilda djur. Jag kan riktigt känna deras ångest och snudd på höra åskådarna hejarop runt rom när jag står där.

– Buon giorno.
Kyparen står redo att ta upp våran beställning. Efter timmars traskande, i 35 graders värme, kring Roms gator och torg har det nu blivit dags för en välbehövlig mat och vätskepaus i skuggan. Restaurangen vi har valt att slå oss ner på ligger på Piazza della Rotonda, ett pittoreskt litet torg kantat av mysiga restauranger och med magnifika Pantheon som stoltserar i ena ändan. Pantheon är Roms bäst bevarade monument från antiken, och att bara sitta och blicka över den vackra pelargången bestående av16 monolitiska pelare i rosa och grå granit får mig att känna som om jag fångats i en magisk saga från förr.

Efter att ha avnjutit en utsökt pizza á la hemlandet och en iskall öl har vi samlat nya krafter. När vi stiger in i Pantheon blir vi alla tagna av denna häpnadsväckande byggnad och dess storhet. Intrycket förstärks då vi vänder blickarna och tittar rakt upp i den väldiga domen. I guideboken benämner man denna kupol som ”ett oöverträffat arkitektoniskt mästerverk”, och jag kan se varför. Med en diameter på ca 43 meter och utan något synbart stöd höjer sig denna kupol mot himlen – mäktigt. Som pricken över i:et så upplyses det hela av solens strålar som släpps in genom ett cirkelrunt hål (oculus) i mitten av kupolen.

De mesta av Roms sevärdheter är koncentrerade till stadens centrum – centro storico. Detta gör att vi bekvämt kan vandra mellan de viktigaste platserna och riktigt frossa i kulturskatter. Att vandra i Rom är som att göra en tidsresa genom olika historiska epoker. Man kan riktigt känna historiens vindslag och uttrycket ”den eviga staden” får plötsligt en innebörd. Överflödet av kulturskatter gör att hela staden känns som ett levande museum.

Datum: 23 maj 2009 – 27 maj 2009
Reslängd: 4 dagar
Beskrivning: Några dagar i Rom med familj och släkt. Första men definitivt inte sista gången som jag besökte denna stad. Otrolig vackert. Hemlighetsfulla gränder och charmigt slitna fasader tycktes var och en viska sin historia.