På väg mot hotellet passerar vi Piazza Venizia som utgör navet i Roms gatunät och som är en bra utgångspunkt för att se det mest kända av Rom. Viktor Emanuel-monumentet tornar upp sig över piazzan . Romarna har givit denna bländande byggnad öknamn som ”Roms löständer” och ”Bröllopstårtan”. Det är förvisso en pampig och vacker byggnad, men jag kan väl hålla med om att den kanske sticker ut lite väl mycket mot sin antika bakrund.

Dagen lider mot sitt slut och kvällssolen lägger sig över staden. Från takterrassen på vårt hotell, som är centralt beläget i de argentinska kvarteren, kan man se Pantheons dom resa sig över staden. Temperaturen har sjunkit till en behaglig nivå och det är en underbart härlig kväll. Vi traskar bort till det judiska gettot för att få oss en bit mat. Vi är ett ganska stort sällskap på 11 personer och när vi först ser de överfulla uteserveringarna känns det ganska kört. Men en trevlig kypare trollar fram en helmysig liten utegård på baksidan av restaurangen. Här sitter vi perfekt omgivna av en charmig stenmur och med himlen och stjärnorna som tak. Äkta italiensk saltimbocca med en kall limoncello efteråt sitter perfekt. Summeringen av denna restaurang är god mat, trevlig atmosfär och human priser.