Det är tidig morgon och Trogir har knappt vaknat. Det är lugnt och stilla och den friska morgonluften smyger sig ner i lungorna. Himmeln är klarblå, det kommer bli en fin dag. Det är nästan så att vi överväger att köpa en ny hemresebiljett. Men förnuftet segrar och vi kliver över bron, bort från gamla stan. En sista blick, hit vill jag verkligen återvända.

Uteserveringarna avlöser varandra och de gamla slita stenfasaderna utgör en perfekt kuliss i sommarvärmen.

Likt de flesta hotell hittar vi vårt inklämt mellan två stenväggar. De smala kullerstensgatorna avlöser varandra och tycks till en början se identiska ut, men efter att ha irrat omkring en stund börjar vi förstå systemet och lyckas lokalisera oss runt den lilla stan.

Insprängda i stenmurarna ligger små butiker som säljer allt från kläder och souvenirer till matvaror och tvättsvampar.

Kroatien är väl lite en seglares Mecka. När vi strosar längs med strandpromenaden i Trogir ser vi en rad stora segelbåtar trängas med lyxiga yachter vid kajkanten.

Endast 5 kilometer från flygplatsen i Split ligger Trogir. Den gamla staden utgör en egen liten ö omgiven av en ringmur. Att ta sig in här med bil visar sig vara mindre smidigt. Vi blir fast i en kaosartad korsning bakom en lastbil som stannat för att lassa av backar med flaskor. Helt plötsligt kommer vi varken framåt eller bakåt och har inget annat val än att vänta och vänta… Så, efter flera meningslösa försök att kommunicera med folk genom bilrutan eller att med vinkningar försöka få någon att vilja släppa förbi oss, uppenbarar sig plötsligt en lucka. Vi ser chansen och lägger gasen i botten. Äntligen inne. Nu återstår nästa problem, vart parkerar man? Vi lyckas hitta vårt hotell inklämt i en liten gränd och receptionisten guidar oss ut ur stan igen till en parkering på andra sidan. När denna procedur, som tagit halva dagen känns det som, äntligen är över kan vi lättade slå oss ner i en mysig liten gränd med en kall öl.

Trogir är med sina trånga gränder, kullerstenar, restauranger och butiker otroligt mysigt och vi känner direkt en ånger att vi endast sparat en halvdag åt denna sista etapp. Men det går ju att återvända. I mitten utav gamla stan stoltserar en vacker stenkyrka omgiven av trevliga uteserveringar och myller av turister som alla verkar hittat sin plats.

Vi lämnar Postira och kör mot hamnen i Supertar. Här blir det ingen tid att stanna då vi ska med färjan, utan det får bli en snabb titt. Här ligger restaurangerna på rad längs med kajkanten. Ser trevligt och inbjudande ut, men det får bli en annan gång…

Solen är på väg ner och Postira ligger lugnt och stilla. Vi kopplar av med mat och vin på hotellets härliga terrass. I morgon återstår resans sista etapp.

De charmigt knaggliga stenfasaderna pryds av blommor i härliga färger. Jag påminns om hur skönt upprymd man blir färg och försöker lagra bilden för att kunna ta fram senare, när de grå filtret lägger sig som en hinna över Sverige.

På södra kustremsan av Brac ligger semesterorten Bol. Restiden från Postira är alldeles lagom anpassad för en dagsutflykt. Däremot visar sig vägen dit vara ett smärre äventyr. Bokstavligt talat över berg och dalar rullar vi fram på slingriga serpentinvägar. Naturen som formar den kuperande ön är mäktig och vacker, dock försöker vi hålla blickarna rakt fram och undvika att låta dem falla ner i de vråldjup som uppenbarar sig vid sidan av de smala vägarna.

Något lättade och lite smått illamående (ja, det är lite varning för åksjuka) når vi Bracs, eller kanske till och med Kroatiens, mest fotograferade strand Zlatni Rat. Likt en tunga av vita stenar sticker strandremsan ut i det turkosa havet. Dock uppfattar man inte strandens unika form på så här nära håll, krävs nog någon typ av flygning för att verkligen se Zlatni Rat i sin rättvisa bemärkelse. Vattnet är klarare än klart och vi får en härlig eftermiddag. Dock är det otroligt mycket folk och det är inte svårt att se att detta är Bracs mest turistiska stad. Så vi är ganska glada att sedan ta bilen tillbaks till vår lilla fiskeby på andra sidan.