Påskafton i Nice. Man får leta noga för att finna något sorts tecken på denna högtidshelg. Skulle nog vilja påstå att det inte finns några, bortsett från någon ynka chokladhare i något skyltfönster. Annars verkar det som vilken lördag som helst.

Vi letar oss ner mot gamla stan för påsk-middag. Vi faller för en liten charmig restaurang med rutiga dukar. Här har det varit kö utanför de andra kvällarna vilket bör ses som ett gott tecken. Vi får in menyn, konstaterar att den endast är i fransk upplaga och får kalla på hjälp. På stapplande engelska förklarar servitören att kvällens specialiteter är ”easter lamb” eller ”zuccini flower” . Vi ska just till att beställa lammet när en fransyska vid bordet bredvid förbarmar sig över oss: ”it’s not really lamb, more like a small goat. You have to be really brave to order it”. Efter denna tydliga varning utfärdats byter vi snabbt fyra lamm mot blommorna i stället. Två stycken i sällskapet står dock fast vi beställningen. När maten kommer in känner jag en otrolig tacksamhet mot damen vid bordet bredvid. Geten eller lammet eller vad det nu må vara är bland det osmakligaste jag sett på en tallrik. Som om man bara styckat ett djur rätt upponer o lagt delarna i en hög med litet potatis till. Köttet har dessutom en otäckt mörk, nästan svart, färg. Kanske inte vad vi förknippar med ”easter lamb”. Inte för att mina ”blommor” är någon större smaksensation men just nu känner jag mig mer än belåten med dem.