Plötsligt får guiden Steve ett ”alarm” på sin telefon. En noshörning har skådats av en annan bil. Noshörningen är väldigt sällsynt, finns sorligt nog bara ett fåtal kvar till följd av den brutala tjuvjakten, och när vi får frågan om vi vill göra ett försök att hinna upp den är svaret självklar. Bilen accelererar och vi flyger över stock och sten, genom buskage och vattendrag. Så plötsligt dyker den upp, detta enorma pansarliknanade djur som för tankarna till urminnes tider.
Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som fått chansen att se en noshörning i sin rätta miljö, i det fria, samtidigt som det skär i hjärtat att vi människor är på väg att utrota detta fantastiska djur.
Utdrag från WWF’s hemsida:
Då, för drygt 150 år sedan, fanns de över större delen av Afrika söder om Saharaöknen. Spetsnoshörningen kallas ibland svart noshörning och drabbades hårt av tjuvjakt redan på 1970-talet, då efterfrågan ökade på knivskaft av noshörningshorn . På den tiden fanns det upp emot 100 000 spetsnoshörningar i Afrika. I dag återstår knappt 5000 och arten är akut hotad.
Vi håller oss på avstånd, här tillåts vi inte komma lika nära som vi gjorde lejonen och elefanterna. Vi ser en annan bil närma sig lite väl ivrigt. Då hörs plötsligt världens frust och pansarjätten sätter av i full karriär mot bilen som ögonblickligen backar och gör en häftig gir, samtidigt som turisterna skriker i högan sky. Ja, vad hade man själv gjort om man mött den art som hotade hela ens existens… Dags att ge oss av och lämna honom i fred.
Även om man i viss mån självklart stör djuren, så tror jag även att safarin gör nytta. Jag hoppas verkligen att så många människor som möjligt får upp ögonen för denna fantastiska natur och artrikedom som vi är på väg att förstöra.
Världen Väntar 