Byn Corniglia är väl värt den svettiga mödan. Förutom en slående utsikt och pittoreska byggnader så finner man ett virrvarr av krokiga gator och mysiga gränder som huserar restauranger och små butiker. Trots avsaknaden av bad så gillar jag verkligen denna byn.
Resor
Limonata Fresca
Limonata fresca, Euro 1. Väl uppe möts vi av denna skylt. Några barn från byn står och blandar färskpressad lemonad och det är ju inget att tveka på. Briljant affärsidé, törsten har ingen lag. Kan tänka mig att de får ihop en ganska anständig dagskassa med tanke på mängden utmattade och uttorkade turister som passerar.
Mot toppen
Corniglia
Bad i Manarola
Solen gassar och det krävs ännu ett bad för att känna välbefinnande. En bred trappavsats som sluttar ner i det klara vattnet är fullt av solande ungdomar och klipporna runt omkring fylls på av turister som törstar efter svalka. Här råder mer trängsel än i Riomaggiore, så ytterligare ett poäng till grannbyn i söder.
Manarola
Vätskepaus
Via dell’ Amore
Vi tar oss ut med bergväggen, längs Via dell’ Amore (kärlekensstigen) till grannbyn Manarola. Av alla vandringsleder i nationalparken är detta den kortaste och enklaste, 1 km lång och tar ca 30 minuter att gå. Lite lagom start med tanke på att det är mitt på dagen, luften står stilla och solen bränner som hetast.
Svalka i Riomaggiore
De små fiskebåtarna ligger uppdragna på land. En hund leker vid vattenbrynet för att sedan i extas kasta sig efter husse som simmat en bit ut. Näst intill syns en smal klippavsats som stöder mot den branta bergsväggen. Vi balanserar ut via sluttande naturliga trappsteg. Solen bränner mot de mörka stenarna. Bara ett par steg till innan vi når den blanka vattenytan. Havet svalkar och i bakgrunden syns Riomaggiore som en vacker tavla.









