Vaknar med ett ryck av att någon står och gormar i dörröppningen att vi ska gå av – nu och inte en minut senare! Med suddig blick tittar jag på klockan, den är fem på morgonen. Ca 9 timmar har gått sedan vi lämnade Hanoi för att med nattåg ta oss norrut. En något skakig och bullrig färd, men förvånansvärt bra standard och hyfsat bekväma sängar.

När vi kliver av i staden Cao Lai möts vi av ett myller av 100-tals människor som alla på något sätt ska organiseras i grupper och åka vidare. Vi lyckas i alla fall hitta vår guide och blir visade till en minibuss som ska ta oss till minoritetsbyn Sapa. Det blir en skumpig och lite vinglig färd längs smala serpentinvägar som ringlar sig uppför bergen. Solen har ej gått upp så vi ser inget annat än mörker utanför rutan. Men det kanske är tur det…

Väl framme i Sapa (ca en timme senare) börjar solen sakta gå upp. Vi kan skymta berg som försöker resa sig i dimman, men än är det väldigt begränsad sikt. Lite rått och kallt är det också så här tidigt på morgonen. Det känns att vi befinner oss högre upp. Det är ett par timmar tills dagens aktiviteter ska börja, under tiden får vi vara på hotellet. Hela staden liksom hänger på bergsväggar och när dimman börjar lätta har vi en fantastisk utsikt från hotellets matsal.

Klockan nio samlas vi alla i receptionen och blir introducerade för våra guider. Varje sällskap får sin egen guide. Vår guide är en tjej på 24 år som bor i en utav grannbyarna. Vi får även sällskap av två små flickor från byn. Alla är de klädda i traditionella dräkter. De pratar förvånansvärt bra engelska, mycket bättre än många i Hanoi. De har inte lärt sig i skolan utan enbart från turister, imponerande. Vi börjar med att passera Sapa town. Vi ser mängder av kvinnor och barn i likadana dräkter, inte många män syns till. Så börjar promenaden ner för berget mot byn Cat Cat. Solen har letat sig fram ur morgondimman och himlen börjar färgas blå. Det börjar bli riktigt sommarvarmt och skönt. Vad vi läst så är det inte ovanligt med temperaturer så låga som fem grader och mulet och regn i januari, så vi anser att i har en otrolig tur med vädret.

När vi når byn Cat Cat stannar de små flickorna, de får inte följa med längre än så här. Nu är det meningen att vi ska köpa något av deras handbroderade hantverk de burit med sig. Vi ger dem var sin slant och väljer ut en liten väska och ett kuddfodral. Turistfälla visst, men ändå är många beroende av dessa inkomster. Vi har hört en del kritik mot Sapa att det blivit för turistiskt. Kan man ju tycka på ett sätt, men tillskillnad från uppbyggda turistorter så känns Sapa som en genuin och speciell plats. De flesta som bor här har aldrig varit någon annanstans, vår guide har en dröm om att en dag få se Hanoi… För dem är detta i alla högsta grad verklighet. Det är deras hem, deras liv och den enda kontakten de har med omvärlden är via turisterna.

Vandringen bjuder på fantastiska vyer. Risfält på platåer omringas av mäktiga berg och vacker natur. Det känns lite som att vara fångad i en saga. Ett mäktigt vattenfall forsar ner för en sluttning och bildar ett dramatiskt inslag.

Vägen tillbaks visar sig vara en riktigt jobbig historia. Det har börjat bli riktigt varmt och stegen uppför känns tyngre och tyngre. Vi har varit ute och gått i nästan tre timmar. Detta kombinerat med alldeles för lite sömn gör att vi är helt totalt slut när vi kommer tillbaks till hotellet. Men det har varit en mycket givande förmiddag och vi är väldigt nöjda med det vi hittills sett av Sapa.

På eftermiddagen finns det tid för att själva utforska byn. Vi tar oss ner till Sapa town och kikar lite på den lokala marknaden. Vi orkar inte med några större äventyr utan håller oss nere i staden. Det finns många små mysiga restauranger. Vi väljer ut en utav dem för en vätskepaus och bara insuper atmosfären.

Efter middagen på hotellet gör vi oss en tidig kväll. Dels är vi trötta och dels behöver vi samla krafter inför morgondagens trekking.