Vart har vi hamnat? Vi sitter lite lätt förskrämda i baksätet medans vår taxichaufför kryssar till höger, till vänster, bakåt och framåt. Han verkar inte ha någon aning om vart han är på väg och kan dessutom inte ett ord engelska. Ute på gatorna råder full aktivitet. Mopeder, bilar och människor trängs om vartannat och ljudet från trafiken är öronbedövande. På de smala trottoarerna säljs saker till höger och vänster, familjer äter middag, någon får håret klippt… Detta är Hanoi Old Quater. Så stannar taxin till framför en smal inklämd byggnad – Golden Sun Hotel ll. Efter en lång flygresa, inklusive sex timmars väntetid i Hong Kong, så är vi äntligen framme. Något möra flyr vi lättade från den hektiska gatan in genom hotellets portar. Vi blir vänligt bemötta och visade till vårt rum på fjärde våningen. Rummet vetter mot gatan och har en mikroliten balkong med extremt lågt räcke. Då vi inte känner någon större dödslängtan nöjer vi oss med en snabb titt och backar snabbt tillbaks in i rummet igen.

Det är tidig kväll och vi ger oss ut för att äta middag. Första stora projektet blir att ta oss över vägen. Trafiken är fullständigt kaotisk. Vi inser snabbt att enda sättet att ta sig över är att bara gå rätt ut. Den som väntar på att någon ska stanna och släppa förbi en väntar förgäves. Vi överlever och lär oss ganska snabbt att parera trafiken. Lite snabba nudlar sen känner vi jetlagen komma krypandes.

När jag senare lägger huvudet på kudden och sluter ögonen får jag känslan av att jag ligger mitt ute på motorvägen. Åtminstone låter det så. Första intrycket av Hanoi är något överväldigande samtidigt som det känns annorlunda och väldigt spännande.