Att boende i hutongerna öppnar upp sina hem för turister är något som tagit fart i takt med ökad turism. Vår riksha parkerar utanför en smal öppning mellan två stenväggar och vi blir visade in till en innegård. Runt den lilla gården ligger fyra eller fem låga byggnader, alla ägda och bebodda av samma familj. Förr var det mycket vanligt att en familj trängdes i ett av de små husen och att man delade den gemensamma gården med grannar. Det första vi möts av är ett par flådda höns upphängda att torka sida vid sida av tvätten. Några steg längre fram har man staplat ett flertal burar med olika sorts färgglada fåglar på varandra. En del av fåglarna har gått turistskola och lärt sig engelska hälsningsfraser som ”Hello” och Goodbye”. Överallt finns det katter, på fönsterbrädorna, på taken, på marken… Vi visas in i ett utav husen som rymmer ett vardagsrum och ett litet sovrum. Sovrummet är tillhörande familjens dotter som inte längre bor hemma. Man får lite kuliss-känsla – att de möjligtvis möblerat upp ett av husen i typisk ”hemma-miljö” för att visa upp för turister. De andra husen får man inte se och vi misstänker att det är där de bor ”på riktigt”. Men det är ett bra sätt för dem att livnära sig på turismen samtidigt som man ändå får en liten inblick i deras vardagsliv vilket är intressant.