Något för mig helt oväntat var hur förtjusta kineser verkar vara i att dansa. I parker och på gatorna samlas unga som gamla – för att just dansa. Till medhavd lite knastrig musik tycks de släppa loss alla sinnen och framförallt släppa fram glädjen. Jag hade inte föreställt mig kineser som så pass spontana och blir nästan lite avundsjuk där vi står som stela nordbor vid sidan och tittar.

Det är kväll och mörkret har sänkt sig över Peking. På andra sidan gatan hörs ett dovt ljud av musik. Gatlyktorna lyser med sin frånvaro så vi tar oss över till motsatta trottoaren för att se vad som händer. Musiken blir högre och siluetter av människor som rör sig i par träder fram – de dansar.