Shoppingparadis känns som fel ord. När jag kliver in på Silk Market i Peking känns det som att jag hamnat så långt från paradiset som det möjligtvis går. Försäljarna är extremt påstridiga och bokstavligt talat kastar sig över en. Det går inte att gå en meter utan att någon formligen försöker slita in en i sitt ”bås”. Väl i deras klor kommer man inte därifrån i första taget. Jag blir nertryckt i stol och någon pressar en katalog över handväskor i knät på mig. Att själv få gå och titta är det inte tal om. Efter mycket om och men lyckas jag ta mig därifrån utan att köpa något och lämnar en mäkta sur försäljare bakom mig. Bara för att gå rakt i armarna på nästa. Nej, detta var bara ”too much”! Spelar ingen roll hur mycket det går att pruta. Vi flyr!

Vi tar en taxi till Yashow Market. Samma koncept som Silk Market, med olika våningar: en med skor och väskor, en med jackor, en med tyger etc. Men denna marknaden är lite mindre och mycket lugnare. Här tillåts vi titta och prova utan att bli fastkedjade. Visst tjatas det oavbrutet och prutningen är rena cirkusen men då alla stånd har liknande sortiment lär vi oss ganska snabbt vad saker ska kosta. Får man inte det pris man vill så är det bara att gå till nästa. Vi kör ett race och införskaffar främst jackor och väskor. Övriga kläder är lite si och så med… Måste man leta noggrannare för att hitta något snyggt. Det har vi varken tid eller ork till.