Kön till tornet är alldeles för lång med tanke på temperaturen och solen som gassar. Vi bestämmer oss för att hoppa det och spenderar eftermiddagen med att strosa upp och ner längs Pisas gator, kolla butiker och ta ett glas vin här och var. Efter middagen börjar det bli sent med tanke på vårt tidiga flyg hem, solen har för länge sedan gått ner och vi går mot hotellet. När vi passerar tornet ser vi att det fortfarande håller öppet för besökare, och – ingen kö! Den upplysta stentrappan slingrar sig runt, runt, upp, upp. Man känner av lutningen och blir nästan aningens sjösjuk. Men väl uppe möts vi av en vacker vy över Pisa. Det är något visst att se städer från ovan, efter mörkrets inbrott. Så tyst och stilla, vackert upplyst mot den svarta himlen. Perfekt avslut på en perfekt resa.