Regnet avtar sakta och vi anar en gnutta blå himmel som försöker spräcka det grå molntäcket. Solens strålar tränger sig igenom och vi byter paraply mot solglasögon. Vädret är som förväntat – omväxlande. Vi har tagit oss ner till Piccadilly Circus, via Oxford – och Regent street. Bortsett från varsitt ”I love London”- paraply så har det inte blivit någon vidare shopping. Valutakursen är inte gynnsam mot oss blågulingar och vi kan konstatera att det mesta är dyrare här än hemma. Men det är mysigt att bara gå och strosa

Engelsmän tycks ha en förkärlek till rött. De karakteristiska runda brevlådorna, dubbeldäckarna och de charmiga telefonkioskerna (har väl i stort sätt spelat ut sin roll, men vi ser dem här och var) – alla delar de samma klarröda nyans. Och jag måste säga att färgen gör sig oerhört bra mot stadsarkitekturen som är av en mer dämpad färgskala. Man måste ju bara älska dessa tre London-attribut. Inte bara för färgens skull utan för dess starka emotionella värde. Tillsammans med de smått legendariska taxibilarna (som visserligen är svarta) så utgör de en betydande del av den Brittiska huvudstadens identitet.