Grindarna öppnas och vi blir vinkade åt sidan av en vakt med gul reflexväst. En svartlackerad bil med tonade rutor glider sakta förbi, på väg ut från Kensington Palace. Vi blir lite ”starstruck”, även om vi inte kan se in genom de mörka glasen, bara av tanken på vem som kan tänkas gömma sig därinne.

Vi följer bilens riktning och några steg senare befinner vi oss utanför Kensington Garden, på en folktom allé som överskuggas av sagolika träd som trots årstiden fortfarande skiftar i grönt. Trottoarerna kantas av stängsel och murar, tillräckligt höga för att mota objudna besökare men låga nog för att det fortfarande ska kännas smakfullt. Enorma vackra hus ryms innanför tomtgränserna. En del är ambassader, men här finns också luxuösa privatbostäder. Det är så tyst och stilla, och med parken och palatset alldeles inpå knuten är det nästan svårt att föreställa sig att detta är en gata mitt i centrala London.

Vid slutet- eller början av gatan möts vi av beväpnade vakter och i mitten en säkerhetshytt som alla – gående och bilister – måste passera. Det råder ingen tvivel om att säkerheten är rigorös. Detta är Kensington Palace Gardens – omnämnd som Storbritanniens dyraste och mest exklusiva adress.

Vi passerar en vitkalkad pelare ”In” som markerar ingången till denna skyddade värld, och kommer ut på bullriga Bayswater Street. Här pågår storstadslivet som vanligt, utan att störa det stilla livet innanför murarna.