Solen närmar sig sakta horisonten och vi gör en repris från i går. Motorn stängs av och vi bjuds på en liten minipicknick i det fria i väntan på solnedgången. Denna gången får vi sällskap och en stor hord zebror och gnuer.  De betar fridfullt och njuter av den sista timmen innan mörkrets inbrott. De går, som alltid, en tuff natt till mötes. Vid skymning ser vi hur de börjar samla i hop sig allt mer för att tillslut stå tätt, tätt intill varann som en enda stor klump. Det är deras enda chans till överlevnad berättar Steve, att samarbeta och vara så många som möjligt.

Förutom alla fantastiska djur så är detta enligt mig själva sinnebilden av den afrikanska savannen: ett ensamt träd vilandes mot en magisk horisont.

Det där alldeles speciella ljuset infinner sig just när en glad elefant trampar förbi.

Det är inte bara de stora djuren som räknas utan vi ser även många mindre arter som schakal, kolibri och örn.

Efter en några timmars vila på Eagle View, under de starkaste soltimmarna mitt på dagen, har det blivit dags för eftermiddags game drive. Det dröjer inte länge förrän vi hamnar mitt i en stor hord av elefanter, stora och små. Några stångas lekfullt med sina snabblar, samtidigts som andra kommer väääldigt nära jeepen.

Solen kommer smygande över horisonten och vi vaknar upp till en ny dag. Det har varit en något turbulent natt, då vi väckts av en elefant (tror vi) som dundrat utanför vårt tält. Lät som att hela vår terrass och närliggande träd höll på att skövlas. Kittlande, men erkänner att jag samtidigt blev livrädd. Försökte tända lyset för att se ut, men då Eagle View arbetar mycket med hållbarhet och inte slösar på resurserna så stängs elen på natten. Så vi låg stilla i mörkret och väntade tills ljudet och skakandet tillslut avtog.

På morgonen möts vi av Steve och två andra massajguider. Det har blivit dags för ”Walking safari”. Av säkerhetsskäl så väntar man till solen är helt uppe innan man får lov att ge sig ut. Betyder att riskerna minskar, dock även chansen till att se djur. Vi blir hämtade med bil för att ta oss första sträckan ner, då det rapporterats om en elefant som stökat bland tälten i natt (så det var så).

Vi blir avsläppa från jeepen och fortsätter till fots. Vi blir upplysta om vilka som är de tre farligast djuren att möta samt vad vi ska göra i en sån situation: Lejon – ställa oss tätt tillsammans i en klunga så att vi liknar en stor fiende, Buffel – klättra upp i ett träd eller spela död, Elefant – känn hur vinden blåser och spring åt andra hållet. Dock lyser dessa tre med sin frånvaro, och vi får njuta av fredliga zebror och gnuer på nära håll i stället. Kanske inte så spännande som man föreställt sig, men i denna stund är jag helt nöjd och har jag ingen önskan om att se något större eller farligare. Har nog aldrig känt mig så liten.

Efter en lång och händelserik dag väntar en härlig middag på Eagle View. Så tyst så stilla, det enda som hörs är naturens brus bak i kulisserna. Då och då hörs dock andra, lite diffusa, ljud. Ljud som vittnar om att vi befinner oss ute på en högst levande savann.

Solen har gått ner, men det betyder inte att savannen sover…

Solen sänker sig över savannen och ett skådespel av färger utspelar sig på den nyss så klarblå himlen. Steve parkerar jeepen och tar fram varsin kall öl till oss och en cola till sig. Till detta bjuds vi på lite enkel, men ack så god, plockmat. Det är en otroligt häftig känsla att stå här ”ensamma” mitt på savannen och bevittna en solnedgång så mäktig att det är på gränsen till overkligt.

En lejonhona rör sig långsamt i det vajande gräset medans solens strålar belyser den vackra pälsen.