Efter att ha avnjutit ännu en välsmakande lunch och fått en stunds vila är det dags att ge sig ut på game drive.

I ett vattenhål, under skuggan av vajande lövträd, simmar flodhästar. De dyker ner i det svarta vattnet för att en kort stund visa sig på ytan. De är helt enorma, och då ser vi kanske endast en tiondel, resten är täckt under vattenytan. En av flodhästarna öppnar sitt jättegap och blottar sina brutala huggtänder. Imponerande djur på avstånd, men ingen man vill möta ”face to face”, den saken är klar.

Det första man möts av på Eagle View är den otroliga utsikten. Campen är placerad uppe på en höjd vilket gör att man har en mäktig vy över savannen. Här är tälten lite lyxigare, utan att för den sakens skull bli opassande eller vräkigt, och placerade med glesare avstånd. Vårt tält ligger nästan längst bort från receptionen, och vi får veta att de andra gästerna kommer först i morgon vilket betyder att vi med undantag från personalen och alla vilda djur är i princip ensamma här.

Sovmorgon. Skönt efter två tidiga morgnar. Vi packar i hop det sista och gör oss redo för resans nästa etapp. Men innan vi lämnar Basecamp passar vi på att njuta lite extra av en lång härlig frukost i solen.

Sedan ger vi oss av, på skumpiga grusvägar, genom Masai Maras varierade landskap.

Basecamp Masai Mara jobbar med ekoturism, som ska vara hållbart för såväl miljön som befolkningen. Man använder sig av lokala material och solenergi, och all personal är inhemsk. Man har vunnit flera utmärkelser och anses vara ett av de bästa eco-camps i Kenya. Detta var en av anledningarna till att presiden Barack Obama valde att bo här med sin familj under ett besök 2006.

Kväll på Basecamp. Solen går ner och färgar himlen intensivt röd. Vi sitter runt lägerelden, under stjärnklar himmel och får en liten uppvisning av massajkrigare och massajkvinnor.

Vi dröjer oss kvar ett bra tag för att inspektera de sakta majestätiska rörelserna. Ingen tvekan om varför han kallas djurens konung.

Så äntligen får vi syn på honom – savannens stolta konung. Lugnt och fridfullt ligger han och solar sig, och ser ut att riktigt njuta. Så otroligt vacker. Lejonhanen lever ensam medans honorna och ungarna lever i flock. Det är även honorna som jagar och hanen kommer endast för att äta. En riktig livsnjutare tycks det, utan en suck av jämställdhet.

Några lejonhonor vilar sig i gräset och vi förundras återigen av hur nära vi tillåts komma dem. De verkar helt oberörda av vår närvaro.

-Look Pumba! Steve pekar bakom ett buskage, och mycket riktigt där är han (eller hon, är nog sannolikt mamma vårtsvin :-)) med två ungar.

Vi besöker en av de många massajbyarna som ligger utspridda över det platta landskapet. Små lerhyddor byggda i en cirkel, utanför ser vi kvinnor och barn. Ofta är det en man med flera familjer, en i varje hydda. Det är intressant att se hur de lever, dock är det värsta turistfällan och vi känner oss mest obekväma hela tiden. Massajkrigare demonstrerar hur högt de kan hoppa, och det är imponerande högt, och sedan får vi prova. Vi blir dragna in i dans och påtvingade fåniga hattar och jag känner hur jag bara vill fly. Det känns förnedrande, både för oss och mot deras liv och traditioner. Det hela slutar med att vi i stort sätt blir tvingade att köpa deras handgjorda smycken och det är sura miner när vi inte vill köpa fler souvenirer. Stämningen är nästan hotfull. Av en annars perfekt helhetsupplevelse hittills är detta ett moment jag med facit i hand hoppat över. Jag stöder mer än gärna befolkningen genom att köpa deras grejer men tillvägagångsättet känns fel på alla sätt.