Svenska skolor, svenska dagstidningar, svensk mat… Svenskt, svenskt, svenskt… Detta skulle kunna avskräcka att åka till Koh Lanta. Och visst hör vi folk prata svenska överallt, men vi upplever det inte som störande. Koh Lanta är ingen plastig chartermardröm som utrotat allt genuint med coca cola-parasoller och svenska schlager-hits. Nej, det är en harmonisk plats. En plats där du utan att trängas kan vandra kilometer efter kilometer i kritvis strand och lyssna till vågorna som slår.

Några solstolar står sporadiskt utsatta längs Klong Dao Beach, men de är ingen rusning efter dem. Det är absolut ingen trängsel på stranden, närmaste solbadare ligger många meter bort. Det är väldigt långgrunt och vattnet är inte riktigt lika klart som på vissa andra öar vi besökt, men visst är det fint.

Solen har gått ner och vi har slagit oss ner halvliggandes i varsin solstol. Vi blir serverade varsin Singha på en liten stubbe emellan oss. Runt omkring oss har lyktor tänts. Havet ligger framför våra fötter och ovanför våra huvuden lyser stjärnorna upp natthimlen. Sämre kan man ha det.