Jag vaknar med ett tydligt eko av häftigt regn och ett dovt mullrande i bakhuvudet. Har jag drömt om ovädret? Jag glipar lite på persiennen och skymtar en våtfläckig asfalt och då minns jag… Det skulle dra in ett oväder natten mellan torsdag och fredag, och för en gång skull verkar smhi ha prickat exakt rätt. Det är fortfarande mulet när vi kliver ut ur militärbaracken men som tur är varmt i luften. Vi grundar med lite frukost och packar sedan cykelkorgarna med kamera, regnponchos, extra tröja, choklad och lite annan nödproviant sedan bär det av.

Färjan över till Fårösund går frekvent dygnet runt och tar endast 7 minuter, väldigt smidigt. Väl över på andra sidan förväntar vi oss någon typ av turistinformation, men icke. Rakt fram löper en asfalterad bilväg och till höger en smalare grusad väg. Vi väljer den åt höger och börjar trampa längs med kustbandet. Landskapet är flackt och bitvis ganska ödelagt. Här och där kikar små stugor med halmtak och en och annan väderkvarn fram. Svarta och vita får betar på stora öppna fält. Vi möter några få andra cyklister annars ser vi inte en människa. Det är väldigt harmoniskt. Efter ett tag kommer vi ut på stora vägen och följer skyltarna mot infocenter. Det visar sig vara en liten butik där man även kan köpa kartor över ön. Vi anser att det kan vara en bra investering och får upp e skrynklig 20-lapp ur fickan. Alldeles brevid den lilla butiken ligger en kyrka på vars kyrkogård Ingemar Bergman ligger begravd. Vi tar ett varv runt och hoppar sedan på cyklarna igen.

Med siktet inställt på Sudersand fortsätter vi norrut längs med kusten. Bitvis cyklar vi på små vägar bland små gulliga hus och härlig natur, medans det på delar av sträckan tyvärr inte verkar finnas något annat alternativ än den större asfalterade bilvägen. När vi närmar oss Sudersand börjar små trivsamma restauranger och gästhus dyka upp längs vägen. Vi cyklar genom en campingplats och kommer tillslut ner till den långa härliga sandstranden. Tyvärr är det fortfarande lite väl mulet för att klassas som strandväder och stranden är i stort sätt tom. Kan ju bara förställa oss vilket badliv det är här när solen skiner. Vi väljer att fortsätta, men först ett stopp på närmsta pizzeria. I stället för att fortsätta längst ut på öns udde cyklar vi sedan tillbaks en liten sträcka för att sedan ta oss upp till norra delen av ön, bland raukar och naturreservat. De mäktiga klippformationerna som bildats ut med kusten utgör ett unikt landskap vi inte skådat någon annanstans. Här uppe är det bra cykelvägar med naturliga stopp på vägen. Det blåser och är lite kämpigt, men solen har äntligen tittat fram och det är så vackert.

Vi tar en paus på Lauter’s bar och kök. Ett verkligen charmigt ställe med små gårdstugor inredda till restaurang, bar, café och butik. Intill snurrar en väderkvarn och små ulliga får lunkar fridfullt omkring. Vi slår oss ner i solen, beställer varsin Wisby pils och njuter av lugnet och omgivningen. Intill oss förbereder man för kvällens BBQ. Vi blir otroligt frestade att stanna kvar och vänta in kvällens aktiviteter men bestämmer oss för att det är bästa att fortsätta. Vi har ju trots allt en ganska bra bit kvar att cykla. Får bli nästa gång, och då är det ju helt klart Fårö vi ska bo på.

Sista stoppet innan vi ger oss på slutspurten blir naturreservatet ”Gamle hamn” där den mest berömda rauken ”Hunden stoltserar. Sedan börjar vi trampa oss tillbaks till Fårösund. Det är väldigt smidigt att ha cykel och bara kunna rulla förbi bilköerna som nog kan bli långa och dryga.

Tillbaks i Fårösund lyckas vi faktiskt hitta en restaurang. Halleluja. Ett lite pizzahak vid vägen, intill statoil. Ingen mysfaktor á la Fårö direkt, men vi har gett upp hoppet om att hitta något bättre. En sallad och en öl sedan lämnar vi in cyklarna och går tillbaks till vandrarhemmet. Blir en tidig kväll, ganska möra efter allt cyklande. Men mycket nöjda med dagen, Fårö levde definitivt upp till våra förväntningar.