Utstirrade av den svarta jätten

I bland kan man riktigt känna när någon stirrar på en. Den känslan blir väldigt tydlig när tre stycken bufflar spänner ögonen i oss. De står blick stilla på rad, nästan som de blivit regisserade. De står så ett bra tag, som fastfrusna, för att sedan tröttna på oss och lunka i väg på rad. Vi kör en liten bit och snart uppenbarar sig en hel hord av dessa jättedjur. Tillsynes fridfullt betande på savannen men man ska inte missta dem för något vänligt kreatur likt kor. Buffeln är extremt farlig och rör sig mycket snabbt, den otympliga kroppen till trots. Vi får veta att blir man jagad så ska man antingen klättra upp i ett träd (finns väl ett per kilometer…) eller lägga sig ner och spela död (då deras horn är krökta kan de inte stånga en om man ligger ner). Inget av dessa alternativ känns ju speciellt lockande att testa så vi håller oss inom vår ”safe zone”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s