Serpentinvägar, sköldpaddor och scenisk strand

 

Det råder ingen brist på biluthyrningsfirmor i Lassi. Avis, Hertz, Sixt, Cbr… de avlöser varandra. För att få hyra bil i Grekland gäller generellt att man måste uppnått en ålder på minst 21 år. Där har vi god marginal. Utöver den rätta åldern krävs ett giltigt körkort, något som Erik beslutat att plocka ur plånboken och lämna i en byrålåda hemma i Kungsbacka. I fall man skulle bli bestulen… ”say no more”…Betyder detta då att JAG ska köra!? På denna ö som är allt annat än platt. Känner att jag börjar bli lite småsvettig, och det är inte bara förmiddagssolen som är orsaken. Vi konsulterar en säljare på Cbr, som är den uthyrningsfirma som Airtours har avtal med, och enligt honom kan vi kontakta trafikverket i Sverige och be dem faxa (!) en kopia på körkortshandlingarna. Så efter att vi spenderat vad som känns som en evighet i telefonkö och fått ett antal Euro adderade till mobilräkningen kommer vi äntligen fram. Vi får bekräftat att de kan skicka över dokumentet, lämnar biluthyrningsfirmans faxnummer och hoppas att allt ska gå vägen. Under tiden vi väntar på att körkortet ska ”trollas fram” börjar vi titta på olika hyralternativ, och blir då informerade om att minimumtiden för att hyra en bil är tre dagar. Vi förklarar att vi endast kommer att utnyttja bilen en dag och försöker förhandla oss till ett reducerat pris. Detta resulterar i att den nyss så trevlige säljaren blir mycket upprörd, det går inte under några omständigheter att hyra bil en dag. Vi dröjer oss kvar en stund i hopp om att faxen ska vakna till liv, men  den visar inte tillstymmelse till aktivitet. Nu när vi uppenbarligen inte kommer att hyra bilen här så blir situationen med ens besvärande, och efter en stund ger vi upp och avlägsnar oss. På väg ner mot stranden passerar vi en skylt: Car rental, low rates. Signaturen är Pefanist Travel. Vi går in och pratar med säljaren. Allt verkar vara i sin ordning med försäkringar etc. och här kan man hyra bil för Euro 60 per dygn. Vi orkar inte ödsla mer tid på detta utan bokar en bil att hämtas nästkommande dag.

Det är hett, temperaturen måste ha stigit ett antal grader jämförelse med föregående dagar, där vi står i väntan på att bilen ska lämnas ut. Det är inte den mest moderna eller bekväma bil vi skådat, men den är ok. Så efter vi fått dem att åka efter en ny bilbarnstol, den första var lite ranglig, och kontrollerat den ur alla möjliga vinklar så är vi redo att rulla. Med mig vid ratten, vi orkar inte med en omgång till med trafikverket utan vill komma i väg.

Hastighetsbegränsningen runt om ön ligger på 40km/h, med undantag från västkusten där vi befinner oss. Här gäller 30km/h. Lägg till usla vägar på det och vi börjar förstå varför man rekommenderar tredagars hyra. Det här lär ta tid.

Vårt första stopp är Argostoli, öns huvudort som ligger endast några få kilometer från Lassi. Bara att ta sig in i den lilla stadskärnan och komma framåt överhuvudtaget tar en evinnerlig tid. Vi befinner oss snart i ett virrvarr och smala backiga gator med bilar som kommer från alla håll och kanter. Man har parkerat på längden, tvären och näst intill på höjden. Här råder lite smått kaos. Jag känner mig som fånge i en labyrint och bara kör och hoppas komma ut någonstans. Efter många turer planar vägen äntligen ut och jag parkerar snabbt som ögat, lite på sniskan på en säkerligen olovlig parkeringsplats intill hamnpromenaden. Vi får turas om att gå ut ur bilen medans den andre får vara kvar med Alice, beredd att köra.

IMG_8573

Jag har siktet inställt på fiskebåtarna som radat upp sig intill kajkanten. Jag ser att det bildats en liten folksamling och att samtliga blickar är riktade mot vattenytan. Det är ett bra tecken. Jag når fram till kanten, tittar ner och där ser jag dem – jättesköldpaddorna! Vi hann! Jag har läst, och hört av andra på hotellet, att de uppehåller sig här i princip varje morgon när fiskebåtarna kommer in. Det är fisken som sållas bort och slängt tillbaks i havet som lockar. Dessa djur, som för tankarna till urminnes tider, är oerhört fascinerade och hade jag inte haft stressen över bilen hade jag kunnat stå och titta hur länge som helst. De dyker ner för att sekunder senare blotta sina kamouflerade skal mot ytan. De leker med varandra, och tack vare det klara vattnet ser man dem väldigt tydligt även på lite djup. Jag har alltid haft en liten önskan att se just jättesköldpaddor och känner mig nu barnsligt lycklig av att kunna pricka av dem från listan.

Nästa utmaning blir att ta oss ut ur Argostoli igen. Vi tittar på kartan och bestämmer oss att runda udden för att sedan vända tillbaka igen. På det viset får vi ju se lite på vägen. Även detta visar sig vara mer tidskrävande än väntat. Vi kör längs med kustvägen för att sedan manas upp för smala knaggliga vägar. Det går upp- och nedför och svänger om vartannat. Efter en stunds kringelikrokande är vi tillbaks i stadens mitt, fångade i trafikkaoset – igen. Nu är det bara att ha tålamod, och mata sakta framåt. Och vi kommer ut tillslut. Fram med kartan igen och ringar in nästa mål – bildsköna Myrtos Beach.

Vissa vägar på kartan är markerade med rött, dessa är ”godkända” enligt Kefalonsk standard. Åker man utanför markeringarna gäller inte försäkringen. Vi håller oss definitivt längs den röda linjen, det är redan tillräckligt spännande. Så börjar färden – upp, upp, upp…. 100-tals meter… På ena sidan havet som glittrar mot horisonten, på andra sidan en kargig bergsvägg. Vi färdas på smala serpentinvägar som slingrar sig runt berget. Utsikten är magnifik, dock är nackdelen när man kör att man knappt vågar höja blicken med risk för svindel. Vissa partier saknar räcken, här är det krypkörning som gäller och fullt fokus på ”vägen” framför. Här vill man inte ha möte. Vi passerar genom ett par små byar och jag kan slappna av för några sekunder, för att direkt efter konfronteras med nya stup. Myrtos ligger endast ett par, tre mil från Lassi men väglaget, de dramatiska omgivningarna och krypkörning på ettans växel gör att det känns betydligt längre. Men så plötsligt, långt där nere, skådar vi en liten lagun prydd med kritvita klapperstenar som mynnar ut i turkost vatten. Det lär vara en av Greklands mest fotograferade stränder och vi kan lätt förstå varför. Färgskalan, som hämtad från en Disneyfilm och det spektakulära läget gör stranden väldigt unik.

Sista biten ner mot stranden går via smala sicksackvägar som ristats in i den sluttande bergsväggen. Väl nere drar jag en lättans suck – vi är framme! Koncentrationen och anspänningen från bilkörningen har gjort mig trött och nu är det ryggläge, sol och svalkande bad som gäller.

Nu är Alice såpass liten och går inte ännu, men har man större barn så kan det vara bra att veta att det inte är speciellt barnvänligt. Största delen av stranden består av vita stenar av modell större och det blir snabbt djupt. Man nästan hasar ner havet. Men vattnet är helt fantastiskt, klarare än klarast och har en djupt turkos nyans. Avskildheten och den natursköna omgivningen gör att man får känslan av att befinna sig i en film. Lite overkligt med andra ord. Det är otroligt varmt då stranden ligger som i en grop, skyddad av höga vita berg. Vi söker lite skugga under en takbelagd terrass. Här kan man köpa dryck, glass och pizza slices. Mycket enkelt, mer som en kiosk än en taverna som vi fått uppfattningen om att det skulle finnas. Men den fyller sin funktion.

Tanken från början var att vi skulle fortsätta vägen norrut till byarna Assos och Fiskardo, men tydligen drabbades området i våras av en jordbävning vilket försämrat kvaliten på de redan dåliga vägarna. Vi har fått nys om att det ska finnas någon alternativ väg, en rejäl omväg som tar mycket längre tid. Vi gör en snabb bedömning att vi varken har tiden eller är villiga att ta risken att hamna ”off road” någonstans. Så vi påbörjar krypkörningen tillbaks.

Det är en lättnad när vägen så småninom planar ut och mikrobyar utgör kulissen i stället för hänsynslösa stup, hur vacker utsikten än må vara. Vi börjar bli hungriga, det finns en gräns för hur länge man kan hålla sig på en pizzza slice. Vi har kommit fram till den lilla byn Farsa och skylten ”Taverna Milos” söker våra blickar. Och vi är inte svårflörtade. Det visar sig vara en riktig liten pärla. Supermysig interiör och en himmelsk utsikt från balkongen där vi väljer att inta ett bord. Precis ett sånt här ställe man hoppas på att snubbla över när man är ute på ”road trip”. En grekisk sallad och en Mythos (dock inte till chauffören, men den gör sig bättre på bild än en cola) får avrunda denna lilla utflykt.

Annonser

2 reaktioner på ”Serpentinvägar, sköldpaddor och scenisk strand

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s