En chockvåg sprids över världen med uppgifter om ett flertal terrorattentat genomförda i Paris under föregående kväll. Syftet är uppenbart och rädslan oundviklig. Plötsligt känns hotet alltför nära. Det vilar en världsomspännande sorg över de som fått sätta livet till i detta fasansfulla psykologiska spel, men det finns också en uppdämd ilska som kokar i perferin. Hatet gror, men också kärleken. Dessa gemensamma känslostormar tycks ena männsikor och vart vi än går vajar flaggorna på halv stång.

Mörkret sänker sig över Londons gator. På den historiska puben The Swan, belägen längs med Bayswater Road intill Lanchester Gate, har ”dining hour” precis övergått i ”bar hour”. Doften av fish and chips hänger kvar och gyllengul vete-dryck skummar ur kranarna. Akustiska strängar slår an och lokalen uppryms av en stämma värdig nog att ta sig an Beatels, Rolling Stones, U2 och andra legendarer. Med ens känns världen som en lite bätte plats, och jag tycker mig ana en strimma ljus i mörkret. Få saker kan framkalla en sådan sinnestämning som musik. Skänker en tacksam tanke till alla duktiga musiker och låtskrivare som hjälper till att sprida hopp i en orolig värld.  ”Here comes the sun, and I say it’s alright”…. Medans vi lyssnar till dessa befriande ord belyses byggnader och monument världen över i trikoloren rött, blått och vitt.