Att kliva in genom Himmelska Fridens Port är som att kliva in i en annan värld. Innanför den nio meter höga muren rymmer inte mindre än 74 hektar mark indelad i olika sektioner. Ju närmre mitten man kommer desto närmre kommer man de forna kejsarnas mest privata bostäder. Hjärtat i Förbjudna Staden, isolerad och skyddad från omvärlden. Att detta upphörde för mindre än 100 år sedan känns helst overkligt. De väldiga salarna, de magnifikt smyckade palatsen och innegårdarna för tankarna till sagor om prinsar och prinsessor eller till något som hände för länge länge sedan. Så länge sedan att man tillslut inte vet om det är verklighet eller myt. Men det är inte länge sedan detta var en förbjuden plats endast ämnad åt kejsaren och hans följe.

Himmelska Fridens Port utgör med sin massiva stenfasad ingången till Förbjudna Staden. Mot en terrakottaröd bakgrund vilar ett gigantiskt porträtt av Mao Zedong – folkrepubliken Kinas grundare. Vår guide berättar att man varje år gör om porträttet för att förhindra att hårda vindar, regn och sol tar med sig färgen och låter ansiktet blekna. Vi rör oss sakta mot ingången. Förväntningarna och nyfikenheten stiger ju närmare vi kommer denna för inte så länge sedan förbjudna plats.

Vi befinner oss på världens största torg. Småkyliga vindar sveper förbi på en annars molnfri och solig dag. Turister rör sig långsamt i grupper. De flesta är kineser, ser knappt någon annan västerländsk turist än vår egen lilla grupp. Detta är inget typiskt torg kantat av inbjudande restauranger, caféer och vackra byggnader. Det är en gigantisk öppen yta ofångad av stadsporten Quianmen i söder och Himmelska Fridens Port mot Förbjudna Staden i norr. Här har stora saker utspelat sig – det känner man utan att ha så mycket kunskap om det. Här utropades folkrepubliken Kina av Mao Zedong 1949. 40 år senare, på samma plats,  skulle tusentals liv skördas och drömmar om frihet och demokrati krossas. Dystra vindar blåser fortfarande, men hoppfullhet och framtidstro tycks ta allt mer plats.

Det första som slår mig när jag kliver av planet på Beijing Capital International Airport är hur enormt stort det är. Jag läste någonstans att endast den nyare terminal 3 är större än Heathrows alla terminaler tillsammans.

Det andra som slår mig är hur skinande rent det är. Att det skulle vara stort hade jag förväntat mig men inte att det skulle vara så ”super clean” att man näst intill kan spegla sig i det blanka golvet. Det är snyggt och fräscht – detta är vårat första möte med det moderna Peking.

Datum: 22 nov 2010 – 29 nov 2010
Beskrivning: Jag vann! Tack vare Vagabonds Community och Lotus Travel så fick jag och min sambo möjlighet att under en veckas tid upptäcka Peking – en fascinerande stad där framtiden står för dörren samtidigt som historien gör sig ständigt påmind.