Från Monaco tar vi tåget till Villefranche, en liten by ett stopp innan Nice. Crepes och ett glas rose nere vi strandkanten känns som ett uthärdigt sätt att summera dagen. Vi bestämmer oss sedan för att vandra längs med havsbandet tillbaka till Nice. Det finns en stig utstakad på utsidan av klippvägen för detta ändamål. Att det först är avspärrat så att vi får klättra över ett rep för att komma på stigen borde ju varit varningsklocka nog, men vi traskar glatt på. Den kargiga klippväggen och havet som slår emot med full kraft gör landskapet dramatiskt och härligt levande. Efter ett tag börjar vågorna dock nå lite väl högt och liksom sveper bort stigen. En mindre bergsbestigning krävs för att komma högre upp och ungå att dras med ner i vågorna. Nu börjar vi seriöst tvivla på att detta var en bra ide. Vi vet inte vad som väntar runt hörnet…

Vi lämnar Monaco – belåtna men inte på något sätt överväldigade. Det har varit en fin och solig dag och det är kul att ha varit där , men överlag tycker jag att det är något överskattat. Personligen, om jag hade haft överskott av kapital och tid, hade jag kunnat tänka mig bra mycket mysigare ställen att investera i.

Efter en lunch i solen tar vi sikte på Monte Carlo och kasinot. Inträdet skvallrar om att de helst vill hålla turister som ”bara kommer för att titta” borta. Detta kan man i och för sig ha en viss förståelse för även om vi själva tillhör denna kategori. Då ingen av oss har det minsta lust att spendera denna strålande dag inomhus på ett kasino skippar vi att gå in utan nöjer oss med att titta på utsidan. Vi konstaterar snabbt att är du ägare till en bil de flesta dödliga inte kan köpa för pengar är detta ”the place to be” . Som ett metalliskt pärlband glänser lyxåken i kapp där de står prydligt uppradade nedanför trappan som leder in till ett av världens mest kända spelmekka. Som komplement till den pampiga exteriören visar man upp perfekta gräsmattor, blommor i alla tänkbara färger, fontäner och som bakgrund en utsikt som heter duga.

Det är vaktavlösning vid Palais du Prince. Det är fler än vi som tänkt sig att få en skymt av detta skådespel och man får klättra högst upp på tåspetsarna för att överhuvudtaget se någonting. Kring slottet, som är beläget högst upp på en kulle, trängs souvenirbutikerna i små trånga gränder och tar plats från vad som kunde ha varit mysiga serveringar och typiska butiker. Tyvärr är det väl ofta så det blir kring kända sevärdheter. Vi tar oss nedåt igen, genom grönskande trädgårdar. Då och då stannar vi för att beundra utsikten. Den kan man inte klaga på.

På behändigt pendelavstånd från Nice ligger det lilla furstendömet Monaco. Några stopp längs tågrälsen och vi befinner vi oss i ”lilleputt-land i lyxförpackning”. Monaco är med sina knappa två kvadratkilometer Europas näst minsta stat, efter Vatikanstaten.

Första morgonen i Nice. Solen skiner när vi intar frukosten i trädgården på Hotel Villa Victoria. Bra start på dagen!

Flygplatsen i Nice ligger löjligt nära stan. Man skulle i princip kunna gå. Det gör vi dock inte utan tar bussen längs med det långa strandpromenaden som kommit att känneteckna Nice. Skiftningar i asfalten vittnar om att det kommit några regnstänk. Men när vi kliver av bussen mitt på promenade des anglais bryter solens strålar igenom och jag uppryms av den härliga känslan att nu är det vår!

Datum: 6 apr 2012 – 10 apr 2012
Beskrivning: Påskresan gick till Nice och franska Rivieran. Nice är en perfekt utgångspunkt för att lätt och smidigt kunna ta dagsutflykter till närliggande byar som Eze och Antibes. Fick även prickat ännu ett land på kartan genom att korsa gränsen mot det lilla furstendömet Monaco.