Vi anländer till Pisa runt lunch. Det är väl varmt och ont om tid för något större upptäcktsfärd i staden, så vi börjar avslappnat med en lunch i solen. Vi slår oss ner på en servering på den öppna plats som omger det berömda lutande tornet och den otroligt pampiga katedralen som fått oförtjänt lite uppmärksamhet till följd av ett byggfel.

Vi lämnar den gröna ön och tar oss tillbaks till fastlandet och Piombino. Härifrån tåg till resans sista anhalt – Pisa.

Vår trogne taxichaufför tipsar oss om middag på en närliggande vingård. Sapereta bedriver Farm Tourism och är mer en semesteranläggning än genuin vingård. Kanske inte riktigt det som vi förväntat oss, men restaurangen är trevlig och vinet gott. Och att få strosa mellan ändlösa rader vinrankor, är inte det visionen av Toscana?

Elba har tilldelats ett pärlband av stränder längs hela kusten, i alla dess storlekar och former. Vi börjar gå på måfå från hamninloppet i Portoferraio. Vi kommer först till en större strand där vi stannar till för lunch, lite sol och bad. Men vi är inte helt nöjda, det kristallklara vattnet till trots är det mycket kommers och inte det där mysiga och gemytliga som vi hört om. Vi kan skymta tån av en kritvit klippa runt hörnet från där vi ligger och känner på oss att det finns något bättre på andra sidan. Landvägen visar sig dock vara lite längre än vad som såg ut att handla om meter sjövägen, men det är värt mödan. För vi har hittat den – den perfekta stranden.

Vi tar bussen till Portoferraio för att besöka Napoleons tidigare bostad. Villa dei Mulini håller dagligen öppet för besökare, utom just nu visar det sig. Det är stängt pga restauration. Men vi får tipset att besöka sommarresidenset, fyra kilometer utanför Portoferraio. Hit tar vi oss med buss. Inbäddad i grönska ligger Villa di San Martino. Inget pampigt och uppseendeväckande utan ett ganska vanligt hus. Litet och undangömt, så som den franske kejsaren önskade.

Väl uppe slås vi av en enastående utsikt. Här får vi en övergripande bild av stora delar av ön, där vinodlingarna avlöser varandra och natur och hav dominerar. Här finner vi även charmiga små torg, smala gränder och mysiga restauranger. Vad mer kan man önska av en italiensk utekväll.

Från vårt hotell har vi utsikt mot staden Capoliveri som ligger uppe på en höjd. Vi blir nyfikna och tar en taxi upp dit en ljummen kväll.

På andra sidan krönet skymtar vackra Porto Azzurro. Knappa kilometern att gå från hotellet, dock längs en trafikerad väg så det gäller att hålla sig tätt intill kanten och ha alla sinnen skärpta. Men utsikten längs med kustvägen kan man i alla fall inte klaga på.

Porto Azzurro ligger fint i en smal bukt och huserar flertalet restauranger, barer och små butiker. Stämningen är lugn och skön, lite mer sofistikerad, och man är långt i från gratis shots och solblekta menyer.

 Vi kliver i land på ön Elba, en grön smaragd i Toscanas Skärgård. Från Portofarraio tar vi oss med buss tvärs över ön till den södra hamnstaden Porto Azurro där vi ska bo. Strax innan krönet av den lilla stadskärnan blir vi avsläppta vid Hotel Cala di Mola. Vitkalkade stenfasader med rundade fönster som lutar mot en grönskande bergvägg för tankarna lite till Hobbiton. Vägen skiljer hotellet från dess väl tilltagna poolområde som man når via ett kort tunnelparti. Hotellet har en välkomnande atmosfär, här kommer vi trivas.