Likt de flesta hotell hittar vi vårt inklämt mellan två stenväggar. De smala kullerstensgatorna avlöser varandra och tycks till en början se identiska ut, men efter att ha irrat omkring en stund börjar vi förstå systemet och lyckas lokalisera oss runt den lilla stan.

Insprängda i stenmurarna ligger små butiker som säljer allt från kläder och souvenirer till matvaror och tvättsvampar.

Kroatien är väl lite en seglares Mecka. När vi strosar längs med strandpromenaden i Trogir ser vi en rad stora segelbåtar trängas med lyxiga yachter vid kajkanten.

Endast 5 kilometer från flygplatsen i Split ligger Trogir. Den gamla staden utgör en egen liten ö omgiven av en ringmur. Att ta sig in här med bil visar sig vara mindre smidigt. Vi blir fast i en kaosartad korsning bakom en lastbil som stannat för att lassa av backar med flaskor. Helt plötsligt kommer vi varken framåt eller bakåt och har inget annat val än att vänta och vänta… Så, efter flera meningslösa försök att kommunicera med folk genom bilrutan eller att med vinkningar försöka få någon att vilja släppa förbi oss, uppenbarar sig plötsligt en lucka. Vi ser chansen och lägger gasen i botten. Äntligen inne. Nu återstår nästa problem, vart parkerar man? Vi lyckas hitta vårt hotell inklämt i en liten gränd och receptionisten guidar oss ut ur stan igen till en parkering på andra sidan. När denna procedur, som tagit halva dagen känns det som, äntligen är över kan vi lättade slå oss ner i en mysig liten gränd med en kall öl.

Trogir är med sina trånga gränder, kullerstenar, restauranger och butiker otroligt mysigt och vi känner direkt en ånger att vi endast sparat en halvdag åt denna sista etapp. Men det går ju att återvända. I mitten utav gamla stan stoltserar en vacker stenkyrka omgiven av trevliga uteserveringar och myller av turister som alla verkar hittat sin plats.

Vi lämnar Postira och kör mot hamnen i Supertar. Här blir det ingen tid att stanna då vi ska med färjan, utan det får bli en snabb titt. Här ligger restaurangerna på rad längs med kajkanten. Ser trevligt och inbjudande ut, men det får bli en annan gång…

Solen är på väg ner och Postira ligger lugnt och stilla. Vi kopplar av med mat och vin på hotellets härliga terrass. I morgon återstår resans sista etapp.

De charmigt knaggliga stenfasaderna pryds av blommor i härliga färger. Jag påminns om hur skönt upprymd man blir färg och försöker lagra bilden för att kunna ta fram senare, när de grå filtret lägger sig som en hinna över Sverige.

På södra kustremsan av Brac ligger semesterorten Bol. Restiden från Postira är alldeles lagom anpassad för en dagsutflykt. Däremot visar sig vägen dit vara ett smärre äventyr. Bokstavligt talat över berg och dalar rullar vi fram på slingriga serpentinvägar. Naturen som formar den kuperande ön är mäktig och vacker, dock försöker vi hålla blickarna rakt fram och undvika att låta dem falla ner i de vråldjup som uppenbarar sig vid sidan av de smala vägarna.

Något lättade och lite smått illamående (ja, det är lite varning för åksjuka) når vi Bracs, eller kanske till och med Kroatiens, mest fotograferade strand Zlatni Rat. Likt en tunga av vita stenar sticker strandremsan ut i det turkosa havet. Dock uppfattar man inte strandens unika form på så här nära håll, krävs nog någon typ av flygning för att verkligen se Zlatni Rat i sin rättvisa bemärkelse. Vattnet är klarare än klart och vi får en härlig eftermiddag. Dock är det otroligt mycket folk och det är inte svårt att se att detta är Bracs mest turistiska stad. Så vi är ganska glada att sedan ta bilen tillbaks till vår lilla fiskeby på andra sidan.

Söker man lugn och ro så är Postira rätt plats. Här kan man luta sig tillbaka och koppla av i en charmerande miljö.

Jag tar ett djupt andetag och skjuter de glasade balkongdörrarna åt sidan. Solen reflekteras mot lätta djupblå vågor som försiktigt slår mot land. Och mitt i allt står en enormt hög lyftkran som i jämn takt sänker en gripklo fylld med sten ner mot vattenytan. Boom! Så Förlöses de stora stenblocken. Så börjar proceduren om. Vad i hela… ??! Harmonin är som bortblåst och bakgrundsmusiken tystnar. Men som tur är så har man ju en förmåga att anpassa sig. Vi väljer att se det komiska i det hela och följer sedan bygget, som utvecklas i snabb takt, med spänning dagarna som kommer.

Den lilla fiskebyn Postira är belägen på norra kustremsan av ön Brac, en kort bilfärd från hamnen i Supertar. Vårt hotell, Pastura, är beläget längst ut på en udde med utsikt in mot hamnen. Vägg i vägg med hotellet ligger en sardinfabrik vilket vi redan blivit varse om via diverse internetforum. Vi har dock tur som fått en balkong som vetter åt motsatt håll vilket gör att vi är förskonade från den någon unkna fiskdoften som siprar ut från fabriken.

Likt Primosten så för stadens kuliss tankarna till medeltiden. Kullerstenar, tinnar och torn gör att det hela känns väldigt pittoreskt och äkta. Att det är litet gör inget, dock hade man kanske kunnat önska ett något större utbud av restauranger. De enda restaurangerna som finns förrutom en pizzeria och något inhemskt litet hak är de som tillhör hotellen. För en kortare vistelse på tre nätter funkar det. Det blir en middag på hotellet, en på systerhotellet och en på pizzan. Hade man stannat längre så hade man nog fått ta sig in till Supertar ett par kvällar för variationens skull.