Hemlighetsfulla Halong Bay

184

Kl. 05.00. Tillbaks i Hanoi och Golden Sun Hotel. Som tur är så kan vi checka in trots att det är så tidigt på morgonen. Efter en välbehövlig dusch och lite frukost bär det sedan av västerut mot Halong Bay.

Ca 3 timmar senare når vi Halong City Och Halong Bay. Vi har förstått att januari inte är bästa månaden att besöka bukten då det ofta är dimmigt och för kallt för att bada. Därför har vi valt en dagsutflykt utan övernattning. För vi vill ju trots allt se denna omtalade plats som är uppfört på UNESCO’S lista över världsarv och som lär vara ett av världens mest unika naturreservat.

Inne i hamnen trängs massor av utflyktsbåtar, så kallade djonks. Vi är en lagom stor grupp på ca 15 personer och blir visade till en av de charmiga träbåtarna. Vid första intrycket ter det sig som omöjlighet att ta sig förbi alla båtar och ut på havet men det visar sig att de har ett välfungerande system för detta och snart är vi på väg. Det finns över 3000 sockertoppsformade öar i bukten. Som vi väntat oss så är det ganska disigt vilket skymmer sikten till de öar som ligger längre bort, men framför oss reser sig flera spetsiga skulpturer ur vattnet. Lite hemlighetsfullt och lite overkligt. Mellan vissa av öarna ligger flytande fiskebyar. Vi ser fler flottar med små hus på och med båtar förankrade intill. Vi stannar intill en av fiskebyarna och lämnar vår djonk för en stund för en tur i en mindre båt. Att åka alldeles intill öarna ger en mycket mäktigare upplevelse.

Halong Bay rymmer förutom sina mytomspunna öar även tusentals grottor. Vi besöker en utav dem: Thien Cung cave. Inuti grottan hänger väldiga droppstensformationer upplysta i olika färger. Lite tillgjort, men ändå en vacker syn.

Tillbaks till Halong City för att ta bussen vidare till Hanoi. Dryg bussresa tillbaks. Så här i efterhand kan jag nog tycka att en endagsutflykt till Halong Bay från Hanoi är lite på gränsen till att bli för komprimerat, med tanke på att man spenderar mer tid på bussen än på båten. Men med tanke på säsong och väder så fick vi ändå ut vad vi förväntat oss och kände att det räckte. Kan tänka mig att det är en helt annan sak en solig sommardag.

Minnesvärd trekking

139

Ännu en solig dag i Sapa – dubbel tur! Vår guide (samma som i går) möter upp oss vid hotellet. I dag har vi även sällskap av hennes lille son på 14 månader som hänger inlindad på hennes rygg. Han verkar van vid situationen och gör inte mycket väsen av sig. I stället för de två små barnen är det i dag två äldre kvinnor som slår följe med oss. Så börjar dagens trekking.

Utsikten är slående. Solen gnistrar över bergstopparna och regnvattnet blänker som speglar på risterraserna. Kan bara tänka mig hur vackert det är här på sommaren när allt blommar och är grönare. Ganska snart börjar vår färd nedför till ”Muong Hoa Valley”  Nedför dammiga bergsknallar, längs smala stigar, över stock och sten och över porlande bäckar. Våra följeslagare räddar mig från att ramla minst tre gånger. Det märks att detta är deras hemmamiljö och att de gått denna väg mer än en gång. Till skillnad från mina skakiga ben verkar deras vara som fastljutna i marken och hur stabila som helst.

Efter ca tre timmars trekking når vi byn ”Ylinhho Village” som är belägen längst ner i dalen. Här får vi en välbehövlig lunchpaus. Folket i byn är nyfikna och vissa även ganska påträngande. Många vill sälja saker. Ganska jobbigt, men vi står på oss och köper endast av de två kvinnorna som följt med oss under trekkingen. De har trots allt räddat oss från att slå halvt ihjäl oss mer än en gång.

Efter lunch fortsätter turen in i byn. Nu är det bara plan mark vilket är rätt skönt. Mina ben känns fortfarande helt skakiga. Vi passerar små enkla hus, vår guide pekar ut sitt eget och sina släktingars hus. Alla bor de nära varann, mycket spartanskt nere vid vattnet. Några kvinnor hänger tvätt, små barn leker i den dammiga sanden och vilda hundar springer om vartannat. Vi når fram till en större senapsgul byggnad med färgglada vimplar vajandes över innegården. Detta är byns skola. Eftersom det är söndag så är det inga barn där nu men vi får gå runt och titta in genom fönsterna så vi får en uppfattning om hur det ser ut.

Tack och lov så behöver vi inte vandra hela vägen tillbaks uppför utan blir hämtade med buss. Vi tar avsked av vår guide och åker tillbaks till hotellet. Möra, men glada och upprymda av dagens äventyr. Det var verkligen en upplevelse.

Efter middag på hotellet är det dags att lämna Sapa och ta oss ner till Lao Cai igen. Denna gången är det ljust ute vilket gör färden på de smala vägarna aningens mer svindlande. Det gäller attt inte titta för mycket på stupen utanför fönstret… Ca en timme senare är i alla fall på plan mark igen. Nu återstår den långa tågresan tillbaks till Hanoi.

De dimhöjda bergens Sapa

078

Vaknar med ett ryck av att någon står och gormar i dörröppningen att vi ska gå av – nu och inte en minut senare! Med suddig blick tittar jag på klockan, den är fem på morgonen. Ca 9 timmar har gått sedan vi lämnade Hanoi för att med nattåg ta oss norrut. En något skakig och bullrig färd, men förvånansvärt bra standard och hyfsat bekväma sängar.

När vi kliver av i staden Cao Lai möts vi av ett myller av 100-tals människor som alla på något sätt ska organiseras i grupper och åka vidare. Vi lyckas i alla fall hitta vår guide och blir visade till en minibuss som ska ta oss till minoritetsbyn Sapa. Det blir en skumpig och lite vinglig färd längs smala serpentinvägar som ringlar sig uppför bergen. Solen har ej gått upp så vi ser inget annat än mörker utanför rutan. Men det kanske är tur det…

Väl framme i Sapa (ca en timme senare) börjar solen sakta gå upp. Vi kan skymta berg som försöker resa sig i dimman, men än är det väldigt begränsad sikt. Lite rått och kallt är det också så här tidigt på morgonen. Det känns att vi befinner oss högre upp. Det är ett par timmar tills dagens aktiviteter ska börja, under tiden får vi vara på hotellet. Hela staden liksom hänger på bergsväggar och när dimman börjar lätta har vi en fantastisk utsikt från hotellets matsal.

Klockan nio samlas vi alla i receptionen och blir introducerade för våra guider. Varje sällskap får sin egen guide. Vår guide är en tjej på 24 år som bor i en utav grannbyarna. Vi får även sällskap av två små flickor från byn. Alla är de klädda i traditionella dräkter. De pratar förvånansvärt bra engelska, mycket bättre än många i Hanoi. De har inte lärt sig i skolan utan enbart från turister, imponerande. Vi börjar med att passera Sapa town. Vi ser mängder av kvinnor och barn i likadana dräkter, inte många män syns till. Så börjar promenaden ner för berget mot byn Cat Cat. Solen har letat sig fram ur morgondimman och himlen börjar färgas blå. Det börjar bli riktigt sommarvarmt och skönt. Vad vi läst så är det inte ovanligt med temperaturer så låga som fem grader och mulet och regn i januari, så vi anser att i har en otrolig tur med vädret.

När vi når byn Cat Cat stannar de små flickorna, de får inte följa med längre än så här. Nu är det meningen att vi ska köpa något av deras handbroderade hantverk de burit med sig. Vi ger dem var sin slant och väljer ut en liten väska och ett kuddfodral. Turistfälla visst, men ändå är många beroende av dessa inkomster. Vi har hört en del kritik mot Sapa att det blivit för turistiskt. Kan man ju tycka på ett sätt, men tillskillnad från uppbyggda turistorter så känns Sapa som en genuin och speciell plats. De flesta som bor här har aldrig varit någon annanstans, vår guide har en dröm om att en dag få se Hanoi… För dem är detta i alla högsta grad verklighet. Det är deras hem, deras liv och den enda kontakten de har med omvärlden är via turisterna.

Vandringen bjuder på fantastiska vyer. Risfält på platåer omringas av mäktiga berg och vacker natur. Det känns lite som att vara fångad i en saga. Ett mäktigt vattenfall forsar ner för en sluttning och bildar ett dramatiskt inslag.

Vägen tillbaks visar sig vara en riktigt jobbig historia. Det har börjat bli riktigt varmt och stegen uppför känns tyngre och tyngre. Vi har varit ute och gått i nästan tre timmar. Detta kombinerat med alldeles för lite sömn gör att vi är helt totalt slut när vi kommer tillbaks till hotellet. Men det har varit en mycket givande förmiddag och vi är väldigt nöjda med det vi hittills sett av Sapa.

På eftermiddagen finns det tid för att själva utforska byn. Vi tar oss ner till Sapa town och kikar lite på den lokala marknaden. Vi orkar inte med några större äventyr utan håller oss nere i staden. Det finns många små mysiga restauranger. Vi väljer ut en utav dem för en vätskepaus och bara insuper atmosfären.

Efter middagen på hotellet gör vi oss en tidig kväll. Dels är vi trötta och dels behöver vi samla krafter inför morgondagens trekking.

Nyårsafton i en annan del av världen

035

Nyårsafton. Vaknar något mörbultad av nattens alla trafikhorn som gjort sitt bästa för att förstöra vår sömn. Och lyckats ganska bra med det…

Ut och göra gamla stan. Vi har slagit upp en lämplig promenadrutt  i Willmaguiden och börjar lokalisera oss. Först tycker vi att alla gator ser exakt likadana ut, men ganska snart finner vi ändå någon typ av system. Varje gata har ett namn (på vietnamesiska dock) som signalerar vad man sysslar med här: Silkesgatan, Nudelgatan, Juvelerargatan, Skoförsäljargatan etc.  På en gata tvättar de mopeder och på en annan tillverkar de bara skyltar. Allting pågår ute på gatorna och man får en ganska bra lektion i vietnamesiskt vardagsliv bara genom att promenera och inspektera.

Vi vandrar ner till sjön Hoan Kiem som känns som en liten oas i den hektiska staden. Området kring sjön är rent och välskött och verkar vara en populär mötesplats. I dag är det nog extra mycket folk som har kommit för att bevittna den färggranna blomsterfestivalen som löper runt sjön. Detta verkar vara någon tradition som har med nyårsfirandet att göra. Enorma blomsterkreationer i alla dess färger beblandar sig med  böljande hav av vackra blommor som pryder promenadstråket. Mäktigt. Den röda vackra Huc-bron (Den uppåtgående solens bro) från 1885 speglar sig i sjön. Den leder till templet Ngon Son som är beläget på en lummig lite ö. Lite magisk känsla över det hela.

Vi fortsätter ta oss runt på smala gator och små marknader. Myllret av människor och trafik är överväldigande och vi blir snabbt ganska trötta. Dock är en fascinerande stad på många sätt. Bakom varje gathörn döljer sig något nytt och hjärnan kokar av alla nya intryck.

Det har blivit kväll och vi försöker höra oss för vart vi kan gå för lite nyårsfirande. Ingen verkar ha något riktigt bra svar, men runt sjön verkar vara där det händer. Vi hamnar tillslut på en restaurang några våningar upp med utsikt över sjön. Mängder av folk har samlats där nere trots att klockan bara är runt åtta på kvällen. Från fönstret ser vi att det pågår något akrobatiskt uppträdande. Det blir en ganska enkel men trevlig nyårsmiddag. Vid tolvslaget samlas det massor av människor nere vid sjön. Vi ansluter och väntar och väntar… Men ingenting händer. Någon säger att det beror på dimman, att det annars skulle varit fyrverkerier. Vet inte om det stämmer. Efter en kort stund börjar folk skingras, det var det. Nyårsafton i Hanoi blev en annorlunda upplevelse. Inte så mycket till firande som vi är vana vid kanske, men en händelserik dag i en spännande del av världen.

Kaotiskt första intryck

011

Vart har vi hamnat? Vi sitter lite lätt förskrämda i baksätet medans vår taxichaufför kryssar till höger, till vänster, bakåt och framåt. Han verkar inte ha någon aning om vart han är på väg och kan dessutom inte ett ord engelska. Ute på gatorna råder full aktivitet. Mopeder, bilar och människor trängs om vartannat och ljudet från trafiken är öronbedövande. På de smala trottoarerna säljs saker till höger och vänster, familjer äter middag, någon får håret klippt… Detta är Hanoi Old Quater. Så stannar taxin till framför en smal inklämd byggnad – Golden Sun Hotel ll. Efter en lång flygresa, inklusive sex timmars väntetid i Hong Kong, så är vi äntligen framme. Något möra flyr vi lättade från den hektiska gatan in genom hotellets portar. Vi blir vänligt bemötta och visade till vårt rum på fjärde våningen. Rummet vetter mot gatan och har en mikroliten balkong med extremt lågt räcke. Då vi inte känner någon större dödslängtan nöjer vi oss med en snabb titt och backar snabbt tillbaks in i rummet igen.

Det är tidig kväll och vi ger oss ut för att äta middag. Första stora projektet blir att ta oss över vägen. Trafiken är fullständigt kaotisk. Vi inser snabbt att enda sättet att ta sig över är att bara gå rätt ut. Den som väntar på att någon ska stanna och släppa förbi en väntar förgäves. Vi överlever och lär oss ganska snabbt att parera trafiken. Lite snabba nudlar sen känner vi jetlagen komma krypandes.

När jag senare lägger huvudet på kudden och sluter ögonen får jag känslan av att jag ligger mitt ute på motorvägen. Åtminstone låter det så. Första intrycket av Hanoi är något överväldigande samtidigt som det känns annorlunda och väldigt spännande.