Nyårsafton i en annan del av världen

035

Nyårsafton. Vaknar något mörbultad av nattens alla trafikhorn som gjort sitt bästa för att förstöra vår sömn. Och lyckats ganska bra med det…

Ut och göra gamla stan. Vi har slagit upp en lämplig promenadrutt  i Willmaguiden och börjar lokalisera oss. Först tycker vi att alla gator ser exakt likadana ut, men ganska snart finner vi ändå någon typ av system. Varje gata har ett namn (på vietnamesiska dock) som signalerar vad man sysslar med här: Silkesgatan, Nudelgatan, Juvelerargatan, Skoförsäljargatan etc.  På en gata tvättar de mopeder och på en annan tillverkar de bara skyltar. Allting pågår ute på gatorna och man får en ganska bra lektion i vietnamesiskt vardagsliv bara genom att promenera och inspektera.

Vi vandrar ner till sjön Hoan Kiem som känns som en liten oas i den hektiska staden. Området kring sjön är rent och välskött och verkar vara en populär mötesplats. I dag är det nog extra mycket folk som har kommit för att bevittna den färggranna blomsterfestivalen som löper runt sjön. Detta verkar vara någon tradition som har med nyårsfirandet att göra. Enorma blomsterkreationer i alla dess färger beblandar sig med  böljande hav av vackra blommor som pryder promenadstråket. Mäktigt. Den röda vackra Huc-bron (Den uppåtgående solens bro) från 1885 speglar sig i sjön. Den leder till templet Ngon Son som är beläget på en lummig lite ö. Lite magisk känsla över det hela.

Vi fortsätter ta oss runt på smala gator och små marknader. Myllret av människor och trafik är överväldigande och vi blir snabbt ganska trötta. Dock är en fascinerande stad på många sätt. Bakom varje gathörn döljer sig något nytt och hjärnan kokar av alla nya intryck.

Det har blivit kväll och vi försöker höra oss för vart vi kan gå för lite nyårsfirande. Ingen verkar ha något riktigt bra svar, men runt sjön verkar vara där det händer. Vi hamnar tillslut på en restaurang några våningar upp med utsikt över sjön. Mängder av folk har samlats där nere trots att klockan bara är runt åtta på kvällen. Från fönstret ser vi att det pågår något akrobatiskt uppträdande. Det blir en ganska enkel men trevlig nyårsmiddag. Vid tolvslaget samlas det massor av människor nere vid sjön. Vi ansluter och väntar och väntar… Men ingenting händer. Någon säger att det beror på dimman, att det annars skulle varit fyrverkerier. Vet inte om det stämmer. Efter en kort stund börjar folk skingras, det var det. Nyårsafton i Hanoi blev en annorlunda upplevelse. Inte så mycket till firande som vi är vana vid kanske, men en händelserik dag i en spännande del av världen.

Kaotiskt första intryck

011

Vart har vi hamnat? Vi sitter lite lätt förskrämda i baksätet medans vår taxichaufför kryssar till höger, till vänster, bakåt och framåt. Han verkar inte ha någon aning om vart han är på väg och kan dessutom inte ett ord engelska. Ute på gatorna råder full aktivitet. Mopeder, bilar och människor trängs om vartannat och ljudet från trafiken är öronbedövande. På de smala trottoarerna säljs saker till höger och vänster, familjer äter middag, någon får håret klippt… Detta är Hanoi Old Quater. Så stannar taxin till framför en smal inklämd byggnad – Golden Sun Hotel ll. Efter en lång flygresa, inklusive sex timmars väntetid i Hong Kong, så är vi äntligen framme. Något möra flyr vi lättade från den hektiska gatan in genom hotellets portar. Vi blir vänligt bemötta och visade till vårt rum på fjärde våningen. Rummet vetter mot gatan och har en mikroliten balkong med extremt lågt räcke. Då vi inte känner någon större dödslängtan nöjer vi oss med en snabb titt och backar snabbt tillbaks in i rummet igen.

Det är tidig kväll och vi ger oss ut för att äta middag. Första stora projektet blir att ta oss över vägen. Trafiken är fullständigt kaotisk. Vi inser snabbt att enda sättet att ta sig över är att bara gå rätt ut. Den som väntar på att någon ska stanna och släppa förbi en väntar förgäves. Vi överlever och lär oss ganska snabbt att parera trafiken. Lite snabba nudlar sen känner vi jetlagen komma krypandes.

När jag senare lägger huvudet på kudden och sluter ögonen får jag känslan av att jag ligger mitt ute på motorvägen. Åtminstone låter det så. Första intrycket av Hanoi är något överväldigande samtidigt som det känns annorlunda och väldigt spännande.

Viva Italia!

016

Fotbolls-VM i Sydafrika närmar sig slutspel och spänningen tätnar. De regerande världsmästarna Italien är för länge sedan utslagna. Förnedringen är total. Grön, röda och vita flaggor vajar tyst i vinden. Man låter dem hänga kvar, men heja-ropen har lagt sig och kommersen kring VM har bleknat bort. Detta trots att det nu är inne i sitt mest spännande skede. Man pratar inte om det. I stället sträcker man på ryggen, hissar sin flagga och låtsas som ingenting. Man vägrar se sig slagen. Undangömd i en liten bar hör man vuvezuelor gnissla från tevens högtalare, och turister som skrålar. Men italienarna, de lyser med sin frånvaro.

Sorrentos gränder

314

Likt de flesta städer så byter Sorrento skepnad efter mörkrets inbrott. De större gatorna och kommersen kring modebutikerna tonas ner. Mer framträdande blir de lugna trappstegsgränderna med sina romantiska restauranger och intima små barer.

I en smal sidogränd, så smal att man knappat kan ana en genomfart, går vi rakt in i famnen på en stapplande italiensk herre runt dryga 75. Hans leende är brett. Bakom hans famlande taniga fasad visar sig det bo en otrolig energi och gästvänlighet och innan vi vet ordet av det så sitter vi uppradade på varsin stol med varsin gigantisk birra placerad på det runda bordet framför oss. Maken till inkastare har vi sällan skådat. Förundrade sitter vi och beskådar honom ”in action”. En efter en fångar han in dem: unga som gamla, från alla nationaliteter. Vid bordet brevid sitter ett medelålders par från England. Det visar sig att det är sjunde gången de är i Sorrento och de har besökt samma lilla bar, knappt synbar i den lilla gränden, varje år. De kommer för Tony och för stämningen. Förr om åren möttes de av en Tony som spelade och sjöng. En sjukdom har gjort att detta inte längre är möjligt, men den smittande glädjen och kärleken till sitt jobb och sina gäster sitter kvar. Det är detta som gör att människor från år till år letar sig in mellan två knaggliga stenfasader för att på en pinnstol under bar himmel njuta av det Italien vi alla älskar!

Vandringen avslutas i Amalfi

290

Vi har sett havet sedan vi började vår nedstigning och ju närmre vi kommer desto större blir längtan. Värmen tränger sig in under huden och ända in i märgen och när vi nu endast har ett par hundra meter kvar är känslan nästan desperat. Bara några steg till. Den gassande asfalten bränner på sandalernas gummisulor och luften känns tung. Så äntligen. Amalfi uppenbarar sig i all sin prakt och vi tar sats mot stranden. Befrielsen av saltvatten som slår mot kroppen är total. Vi ångrar inte vår vandring ner, utsikten var värt varenda svettigt andetag, men har man vandring som tema på resan rekommenderar jag valt en svalare årstid.

Små citroner gula

274

Vi befinner oss i citronens gyllene region. Här produceras traditionellt den syrliga likören Limoncello. Och jag har aldrig sett så många citronträd på ett och samma ställe som just här. Ärligt talat så vet jag inte om jag överhuvudtaget sett ett citronträd förut. Men här glimmar det gult vart vi än vänder oss. Och här och där regnar små citroner gula nedför trappavsatserna.

Nedstigning

263

Vandring är en annan punkt på våran ”to do list”. Vi inser att det är på tok för varmt för någon mer avancerad strapats, men en liten bit ska vi väl orka med. ”Gudarnas stig” har vi läst om och försöker förgäves fråga oss fram men ingen verkar förstå vad vi menar. Så vi siktar utför och börjar en ganska brant och snårig nedstigning från Ravello till Amalfi.

Himmelska Villa Rufolo

247

Ravellos trädgårdar är ett begrepp vi snubblat över flera gånger och när vi entrar ”Villa Rufolo” så får uttrycket plötsligt en självklar innebörd. Prydliga gröna växter varvas med fantastiska blommor i alla dess färger. I anslutning till en av trädgårdarna breder en terrass ut sig över bergssluttningen. Den ser nästan ut att sväva i luften mot en otrolig bakgrund bestående av berg, hav och grönska. Här hålls klassiska konserter varje år. Kan tänka mig att det bokstavligt talat är en himmelsk upplevelse.