Vi har färdats i ca 40 minuter med buss längs kusten när vi når Positano – Amalfikustens mest fotogeniska stad. De färgglada husen som klättrar längs med bergsvägen har gett staden dess charmiga och speciella karaktär. Längst ner breder sig en mörk sandstrand ut sig. Vi tar sats och börjar ta oss nedför branta trappor och smala gränder. Det tar sin lilla stund innan vi äntligen når strandkanten. Den sotiga sanden är brännande het och vi rusar ner till vattenbrynet och hinner precis i det lagom svalkande vattnet innan fötterna fattar eld. Därnere, bärandes av medelhavets sälta har vi den bästa utsikten över staden som reser sig framför oss.

Vägen slingrar sig högt ovanför havet och bussen håller sig något krampaktigt på banan. Amalfikusten benäms ofta som en av världens vackraste kuststräckor och det dramatiska landskapet som omger oss är verkligen en enastående syn.

Att till fots ta sig från Sant Agnello till Sorrento tar ca 25 minuter. På smala knaggliga trottoarer längs med vägen, kanske inte den mest sceniska sträckan, men det funkar. Strax innan vi når Piazza Tasso, stadens huvudtorg, uppenbarar sig medelhavet på höger sida. Där nere kan vi skymta hamnområdet i tät anslutning till den kargiga klippväggen. Att själva staden befinner sig på en platå högt ovanför havsnivån ger ett storslaget intryck. Sorrento är en mysig stad. Längs huvudgatan Corso Italia varvas exklusivt skyltade fönster med restauranger och i de charmiga gränder trängs uteserveringar med små butiker. Vi slår oss ner vid ett bord och börjar bläddra i en meny. Valet faller på pasta och en flaska Valpolicella. God italiensk mat och dryck i en härlig italiensk miljö.

Förmiddagssolen bländar havet som försiktigt gungar mot de höga klippväggarna. Där långt nere, omgiven av enorma stenfasader ligger Marinella Beach. Själva stranden består endast av en ytterst liten remsa av mörk sand. Men brevid sträcker sig en solstolsbeklädd stenpir ut i havet. Här kan man lätt slå ihjäl några timmar. Badstegarna som är nedsänkta i det klara friska vattnet inbjuder till mer än ett bad. Jag simmar ut en bit och blickar upp mot de dramatiska berg som format kusten, det är en härlig syn.

City Airline 0301 landar mjukt på Fiumicinos smutsgrå landningsbana. Lätt och smidigt – som hela flygresan i sig. Direktflyg till Rom från Göteborg på mindre än 3 timmar, kan inte bli mycket bättre. Efter en lika smidig transfer i minibuss till tågstationen Termini har vi redan vant oss vid hur bekvämt allting är. Detta kommer snabbt att ändras. Vi ska besluta oss vilket tåg vi ska ta till Neapel. Det finns mycket att välja på, olika typer av tåg i olika klasser, frekventa avgångar. Eftersom det är första dagen på semestern så känns det surt att spendera för mycket pengar så vi väljer det billigaste alternativet. Tåg Regionale för 21 Eur – för oss båda. Och visst vet man att det är så, men ändå behöver man påminnas i bland – man får vad man betalar för. Tåget är sprängfyllt och vi har tur att över huvudtaget hitta en sittplats. Vi förvånas över att det finns två fönsterplatser lediga men upptäcker snart varför – fönstret går ej att öppna. Så efter 2 1/2 timme i ångande värme och nästintill utan luft ångrar vi bittert att vi gav vika för plånboken. Väl framme i Neapel väntar ännu en tågresa mot Sorrento. Vi kliver i princip rakt av rakt på ett annat tåg. Inga väntetider någonstans, smidigt. Tåget mellan Neapel och Sorrento tar lite mer än en timme vilket inte känns så farligt. Vi närmar oss målet. En station innan Sorrento kliver vi av i Sant Agnello. Detta är en liten ort,knappt 2 kilometer från Sorrento. Klibbiga och lite medtagna av resan släpar vi våra väskor den sista sträckan tills vi når Hotel Caravel som ska bli vårt hem en vecka framöver. Gissa om det är härligt att slänga sig i poolen, känna hur varje muskel i kroppen släpper en efter en och stirra upp  mot en leende klarblå himmel. Detta var värt hela den långa resan. Ölen efteråt blir pricken över i:et. Vi har fått en balkong med en fantastisk utsikt över havet. Som en skugga i fjärran kan man skymta vulkanen Vesuvio. Detta kommer bli en underbar vecka, det känner jag på mig.

Datum: 1 jul 2010 – 8 jul 2010
Beskrivning: Vackra Sorrento och dramatiska Amalfikusten. Påstås av många vara den vackraste delen av Italien. Utan att ha sett mycket mer av detta stövelformade land är jag efter en vecka här beredd att tro att detta påstående kan vara sant.