Hoi An huserar över 200 skräddare vilket gör staden till ett litet shoppingparadis för turister. Konkurrensen mellan dem är hård och vi har hört att kvaliten kan variera kraftigt. Det enda vi har att gå på är rekommendationer. Vi har fått ett visitkort till ”Mr Xe” av ett par amerikaner som vi träffade i Hanoi och bestämmer oss för att lita på dem. En skräddarsydd kostym i bra kvalitet, klar på mindre än ett dygn. Slutnotan ca en tusenlapp.

Längs med floden möts vi av kvinnor i trekantiga hattar, ivriga att försöka få med oss på en båttur. Alltid trevligt att uppleva en stad från vattnet så vi tackar ja till en av kvinnorna och hennes gamla mamma. De båda ror oss förbi charmigt slitna hus och marknader där lokalbefolkningen trängs med sina båtar för att handla och byta varor. En trevlig liten tur.

Det finns gott om bra restauranger i Hoi An. Den tilltagande turismen har bidragit till att man kan välja mellan många länders kök. Denna kväll blir det vietnamesisk sweet & sour chicken på Hoi An Café som har en mysig innegård inringad av charmigt slitna husväggar. Vi har över lag ätit väldigt bra här. Bland annat har vi besökt Cargo Restaurang som med sin härliga takterras har en fin utsikt över floden. Internationell meny, lite ”dyrare”. Med dyrare menar jag ca 40 svenska kronor för en varmrätt. Italienska restaurangen ”Goodmorning Vietnam” var en annan liten pärla.

Hoi An är en av Vietnams främsta turiststäder och större delen av befolkningen försörjer sig på turismen. Men det faktum att de anstränger sig för att bevara den gamla atmosfären och satsar på bilfria gator och bra restauranger gör att man inte kan låta bli att tycka om denna charmiga lilla stad, massturismen till trots.

Hoi An Old Town är upptagen på Unesco’s lista över världsarv. Vissa byggnader håller öppet för allmänheten och för att besöka dessa får man betala en inträdesavgift. Avgiften går till att underhålla och restaurera byggnaderna. En av stadens mest kända sevärdheter är ”Den japanska täckta bron”. Den ursprungliga bron byggdes 1593 för att binda samman de japanska kvarteren med de kinesiska på andra sidan vattendraget. Genom århundraderna har bron renoverats och smyckats men man har hållt sig hyfsat till den ursprungliga modellen. När man passerar under taket, som byggdes för att skydda mot sol och regn, kan man riktigt känna historiens vindslag.

Utbudet av ljuvliga söta frukter är enormt. Våra importerade frukter i Sverige, som ofta är hårda och smaklösa, får se sig slagna med hästlängder. Här talar vi exotiska smaksensationer som bara smälter i munnen. Att dricka en färsk mango-smoothie i solen är en riktig aha-upplevelse!

Med sitt behagliga klimat så lämpar sig Hoi An även utmärkt för sol och bad. Kan dock periodvis vara ganska starka vindar längs kusten. Den breda finkorniga sandstranden Cua Dai Beach ligger ca 5 km öster om Hoi An och sträcker sig ända till New China Beach utanför Danang. Vårt hotell har en egen liten strandremsa med beachclub, känns härligt lyxigt. Det råder absolut ingen trängsel och solstolarna och parasollerna är gjorda i smakfulla naturmaterial för att passa in i miljön. Här slår vi lätt ihjäl några timmar.

Vietnam Airlines från Hanoi till Danang (centrala Vietnam). En timme med taxi så är vi framme i den lilla staden Hoi An. Här är klimatet mer sommarlikt, ca 28 grader och sol. Känns skönt att kunna byta ut jeansen och jackan mot en tunn klänning. Vi har bara hört bra saker om Hoi An och har bestämmer oss nästan med en gång för att stanna här några dagar för att hämta andan mellan storstäderna.

Hoi An är en av de äldsta städerna i hela sydostasien och det syns. Delar av husen i Hoi An Old Town ser ut exakt som de gjorde för 150 år sedan. De slitna fasaderna som speglar sig i Thu Bon-floden tycks var och en ha en egen historia att berätta och skapar en mycket speciell atmosfär. Gatorna i gamla staden är helt bilfria vilket ger utryck för ett behagligt lugn. Vi känner att här kan vi lätt spendera några lata dagar. Vi slår oss ner på en servering längs med floden och beställer ortens specialitet cao lau – degiga lite bredare nudlar blandat med grönsaker och krutonger. Sedan vi kom till Vietnam har vi ätit nudlar i alla de sorter, på höjden och på tvären. Ganska så enformigt. Men dessa har en lite annorlunda touch och hamnar direkt överst på nudellistan. Mums!

Sista kvällen i Hanoi. Känner oss en aning möra efter utflyktsracet Sapa – Halong Bay. Har inte blivit mycket sömn de senaste dygnen. Men känner att vi måste ta ett värdigt farväl av Hanoi och tar oss ner till sjön som är vackert upplyst av ett grönt sken. Känns väldigt fridfullt och behagligt, skönt att man kan få den känslan i en hektisk stad som denna. Vi är för trötta för att orka gå och fångas snabbt upp av en rickshaw (cykeltaxi) Samme förare som vi haft häromdagen, han hade minsann inte glömt att vi lovat att ta en till tur med honom. Otroligt hur han hittade oss, här slipper man inte undan i första taget. Så i en ”cykelkorg” åker vi ett varv runt Hoan Kiem – sjön. Det blir en bra avslutning på denna delen av resan. Trots den korta tid vi spenderat i Hanoi så känner vi att vi hunnit fästa oss vid denna stad. Mitt i kaoset kan man hitta små pärlor och oaser som etsar sig fast på näthinnan.

Kl. 05.00. Tillbaks i Hanoi och Golden Sun Hotel. Som tur är så kan vi checka in trots att det är så tidigt på morgonen. Efter en välbehövlig dusch och lite frukost bär det sedan av västerut mot Halong Bay.

Ca 3 timmar senare når vi Halong City Och Halong Bay. Vi har förstått att januari inte är bästa månaden att besöka bukten då det ofta är dimmigt och för kallt för att bada. Därför har vi valt en dagsutflykt utan övernattning. För vi vill ju trots allt se denna omtalade plats som är uppfört på UNESCO’S lista över världsarv och som lär vara ett av världens mest unika naturreservat.

Inne i hamnen trängs massor av utflyktsbåtar, så kallade djonks. Vi är en lagom stor grupp på ca 15 personer och blir visade till en av de charmiga träbåtarna. Vid första intrycket ter det sig som omöjlighet att ta sig förbi alla båtar och ut på havet men det visar sig att de har ett välfungerande system för detta och snart är vi på väg. Det finns över 3000 sockertoppsformade öar i bukten. Som vi väntat oss så är det ganska disigt vilket skymmer sikten till de öar som ligger längre bort, men framför oss reser sig flera spetsiga skulpturer ur vattnet. Lite hemlighetsfullt och lite overkligt. Mellan vissa av öarna ligger flytande fiskebyar. Vi ser fler flottar med små hus på och med båtar förankrade intill. Vi stannar intill en av fiskebyarna och lämnar vår djonk för en stund för en tur i en mindre båt. Att åka alldeles intill öarna ger en mycket mäktigare upplevelse.

Halong Bay rymmer förutom sina mytomspunna öar även tusentals grottor. Vi besöker en utav dem: Thien Cung cave. Inuti grottan hänger väldiga droppstensformationer upplysta i olika färger. Lite tillgjort, men ändå en vacker syn.

Tillbaks till Halong City för att ta bussen vidare till Hanoi. Dryg bussresa tillbaks. Så här i efterhand kan jag nog tycka att en endagsutflykt till Halong Bay från Hanoi är lite på gränsen till att bli för komprimerat, med tanke på att man spenderar mer tid på bussen än på båten. Men med tanke på säsong och väder så fick vi ändå ut vad vi förväntat oss och kände att det räckte. Kan tänka mig att det är en helt annan sak en solig sommardag.

Ännu en solig dag i Sapa – dubbel tur! Vår guide (samma som i går) möter upp oss vid hotellet. I dag har vi även sällskap av hennes lille son på 14 månader som hänger inlindad på hennes rygg. Han verkar van vid situationen och gör inte mycket väsen av sig. I stället för de två små barnen är det i dag två äldre kvinnor som slår följe med oss. Så börjar dagens trekking.

Utsikten är slående. Solen gnistrar över bergstopparna och regnvattnet blänker som speglar på risterraserna. Kan bara tänka mig hur vackert det är här på sommaren när allt blommar och är grönare. Ganska snart börjar vår färd nedför till ”Muong Hoa Valley”  Nedför dammiga bergsknallar, längs smala stigar, över stock och sten och över porlande bäckar. Våra följeslagare räddar mig från att ramla minst tre gånger. Det märks att detta är deras hemmamiljö och att de gått denna väg mer än en gång. Till skillnad från mina skakiga ben verkar deras vara som fastljutna i marken och hur stabila som helst.

Efter ca tre timmars trekking når vi byn ”Ylinhho Village” som är belägen längst ner i dalen. Här får vi en välbehövlig lunchpaus. Folket i byn är nyfikna och vissa även ganska påträngande. Många vill sälja saker. Ganska jobbigt, men vi står på oss och köper endast av de två kvinnorna som följt med oss under trekkingen. De har trots allt räddat oss från att slå halvt ihjäl oss mer än en gång.

Efter lunch fortsätter turen in i byn. Nu är det bara plan mark vilket är rätt skönt. Mina ben känns fortfarande helt skakiga. Vi passerar små enkla hus, vår guide pekar ut sitt eget och sina släktingars hus. Alla bor de nära varann, mycket spartanskt nere vid vattnet. Några kvinnor hänger tvätt, små barn leker i den dammiga sanden och vilda hundar springer om vartannat. Vi når fram till en större senapsgul byggnad med färgglada vimplar vajandes över innegården. Detta är byns skola. Eftersom det är söndag så är det inga barn där nu men vi får gå runt och titta in genom fönsterna så vi får en uppfattning om hur det ser ut.

Tack och lov så behöver vi inte vandra hela vägen tillbaks uppför utan blir hämtade med buss. Vi tar avsked av vår guide och åker tillbaks till hotellet. Möra, men glada och upprymda av dagens äventyr. Det var verkligen en upplevelse.

Efter middag på hotellet är det dags att lämna Sapa och ta oss ner till Lao Cai igen. Denna gången är det ljust ute vilket gör färden på de smala vägarna aningens mer svindlande. Det gäller attt inte titta för mycket på stupen utanför fönstret… Ca en timme senare är i alla fall på plan mark igen. Nu återstår den långa tågresan tillbaks till Hanoi.

Minoritetsfolken i bergen kring Sapa lever efter gamla traditioner och bär traditionella dräkter. Den blå färgen infärgas naturligt medan de andra färgerna köpes på de lokal marknaderna. Många kvinnor och barn försörjer sig på att sälja souvenirer till turister.

Vaknar med ett ryck av att någon står och gormar i dörröppningen att vi ska gå av – nu och inte en minut senare! Med suddig blick tittar jag på klockan, den är fem på morgonen. Ca 9 timmar har gått sedan vi lämnade Hanoi för att med nattåg ta oss norrut. En något skakig och bullrig färd, men förvånansvärt bra standard och hyfsat bekväma sängar.

När vi kliver av i staden Cao Lai möts vi av ett myller av 100-tals människor som alla på något sätt ska organiseras i grupper och åka vidare. Vi lyckas i alla fall hitta vår guide och blir visade till en minibuss som ska ta oss till minoritetsbyn Sapa. Det blir en skumpig och lite vinglig färd längs smala serpentinvägar som ringlar sig uppför bergen. Solen har ej gått upp så vi ser inget annat än mörker utanför rutan. Men det kanske är tur det…

Väl framme i Sapa (ca en timme senare) börjar solen sakta gå upp. Vi kan skymta berg som försöker resa sig i dimman, men än är det väldigt begränsad sikt. Lite rått och kallt är det också så här tidigt på morgonen. Det känns att vi befinner oss högre upp. Det är ett par timmar tills dagens aktiviteter ska börja, under tiden får vi vara på hotellet. Hela staden liksom hänger på bergsväggar och när dimman börjar lätta har vi en fantastisk utsikt från hotellets matsal.

Klockan nio samlas vi alla i receptionen och blir introducerade för våra guider. Varje sällskap får sin egen guide. Vår guide är en tjej på 24 år som bor i en utav grannbyarna. Vi får även sällskap av två små flickor från byn. Alla är de klädda i traditionella dräkter. De pratar förvånansvärt bra engelska, mycket bättre än många i Hanoi. De har inte lärt sig i skolan utan enbart från turister, imponerande. Vi börjar med att passera Sapa town. Vi ser mängder av kvinnor och barn i likadana dräkter, inte många män syns till. Så börjar promenaden ner för berget mot byn Cat Cat. Solen har letat sig fram ur morgondimman och himlen börjar färgas blå. Det börjar bli riktigt sommarvarmt och skönt. Vad vi läst så är det inte ovanligt med temperaturer så låga som fem grader och mulet och regn i januari, så vi anser att i har en otrolig tur med vädret.

När vi når byn Cat Cat stannar de små flickorna, de får inte följa med längre än så här. Nu är det meningen att vi ska köpa något av deras handbroderade hantverk de burit med sig. Vi ger dem var sin slant och väljer ut en liten väska och ett kuddfodral. Turistfälla visst, men ändå är många beroende av dessa inkomster. Vi har hört en del kritik mot Sapa att det blivit för turistiskt. Kan man ju tycka på ett sätt, men tillskillnad från uppbyggda turistorter så känns Sapa som en genuin och speciell plats. De flesta som bor här har aldrig varit någon annanstans, vår guide har en dröm om att en dag få se Hanoi… För dem är detta i alla högsta grad verklighet. Det är deras hem, deras liv och den enda kontakten de har med omvärlden är via turisterna.

Vandringen bjuder på fantastiska vyer. Risfält på platåer omringas av mäktiga berg och vacker natur. Det känns lite som att vara fångad i en saga. Ett mäktigt vattenfall forsar ner för en sluttning och bildar ett dramatiskt inslag.

Vägen tillbaks visar sig vara en riktigt jobbig historia. Det har börjat bli riktigt varmt och stegen uppför känns tyngre och tyngre. Vi har varit ute och gått i nästan tre timmar. Detta kombinerat med alldeles för lite sömn gör att vi är helt totalt slut när vi kommer tillbaks till hotellet. Men det har varit en mycket givande förmiddag och vi är väldigt nöjda med det vi hittills sett av Sapa.

På eftermiddagen finns det tid för att själva utforska byn. Vi tar oss ner till Sapa town och kikar lite på den lokala marknaden. Vi orkar inte med några större äventyr utan håller oss nere i staden. Det finns många små mysiga restauranger. Vi väljer ut en utav dem för en vätskepaus och bara insuper atmosfären.

Efter middagen på hotellet gör vi oss en tidig kväll. Dels är vi trötta och dels behöver vi samla krafter inför morgondagens trekking.