På två hjul bland raukar och naturreservat

048

Jag vaknar med ett tydligt eko av häftigt regn och ett dovt mullrande i bakhuvudet. Har jag drömt om ovädret? Jag glipar lite på persiennen och skymtar en våtfläckig asfalt och då minns jag… Det skulle dra in ett oväder natten mellan torsdag och fredag, och för en gång skull verkar smhi ha prickat exakt rätt. Det är fortfarande mulet när vi kliver ut ur militärbaracken men som tur är varmt i luften. Vi grundar med lite frukost och packar sedan cykelkorgarna med kamera, regnponchos, extra tröja, choklad och lite annan nödproviant sedan bär det av.

Färjan över till Fårösund går frekvent dygnet runt och tar endast 7 minuter, väldigt smidigt. Väl över på andra sidan förväntar vi oss någon typ av turistinformation, men icke. Rakt fram löper en asfalterad bilväg och till höger en smalare grusad väg. Vi väljer den åt höger och börjar trampa längs med kustbandet. Landskapet är flackt och bitvis ganska ödelagt. Här och där kikar små stugor med halmtak och en och annan väderkvarn fram. Svarta och vita får betar på stora öppna fält. Vi möter några få andra cyklister annars ser vi inte en människa. Det är väldigt harmoniskt. Efter ett tag kommer vi ut på stora vägen och följer skyltarna mot infocenter. Det visar sig vara en liten butik där man även kan köpa kartor över ön. Vi anser att det kan vara en bra investering och får upp e skrynklig 20-lapp ur fickan. Alldeles brevid den lilla butiken ligger en kyrka på vars kyrkogård Ingemar Bergman ligger begravd. Vi tar ett varv runt och hoppar sedan på cyklarna igen.

Med siktet inställt på Sudersand fortsätter vi norrut längs med kusten. Bitvis cyklar vi på små vägar bland små gulliga hus och härlig natur, medans det på delar av sträckan tyvärr inte verkar finnas något annat alternativ än den större asfalterade bilvägen. När vi närmar oss Sudersand börjar små trivsamma restauranger och gästhus dyka upp längs vägen. Vi cyklar genom en campingplats och kommer tillslut ner till den långa härliga sandstranden. Tyvärr är det fortfarande lite väl mulet för att klassas som strandväder och stranden är i stort sätt tom. Kan ju bara förställa oss vilket badliv det är här när solen skiner. Vi väljer att fortsätta, men först ett stopp på närmsta pizzeria. I stället för att fortsätta längst ut på öns udde cyklar vi sedan tillbaks en liten sträcka för att sedan ta oss upp till norra delen av ön, bland raukar och naturreservat. De mäktiga klippformationerna som bildats ut med kusten utgör ett unikt landskap vi inte skådat någon annanstans. Här uppe är det bra cykelvägar med naturliga stopp på vägen. Det blåser och är lite kämpigt, men solen har äntligen tittat fram och det är så vackert.

Vi tar en paus på Lauter’s bar och kök. Ett verkligen charmigt ställe med små gårdstugor inredda till restaurang, bar, café och butik. Intill snurrar en väderkvarn och små ulliga får lunkar fridfullt omkring. Vi slår oss ner i solen, beställer varsin Wisby pils och njuter av lugnet och omgivningen. Intill oss förbereder man för kvällens BBQ. Vi blir otroligt frestade att stanna kvar och vänta in kvällens aktiviteter men bestämmer oss för att det är bästa att fortsätta. Vi har ju trots allt en ganska bra bit kvar att cykla. Får bli nästa gång, och då är det ju helt klart Fårö vi ska bo på.

Sista stoppet innan vi ger oss på slutspurten blir naturreservatet ”Gamle hamn” där den mest berömda rauken ”Hunden stoltserar. Sedan börjar vi trampa oss tillbaks till Fårösund. Det är väldigt smidigt att ha cykel och bara kunna rulla förbi bilköerna som nog kan bli långa och dryga.

Tillbaks i Fårösund lyckas vi faktiskt hitta en restaurang. Halleluja. Ett lite pizzahak vid vägen, intill statoil. Ingen mysfaktor á la Fårö direkt, men vi har gett upp hoppet om att hitta något bättre. En sallad och en öl sedan lämnar vi in cyklarna och går tillbaks till vandrarhemmet. Blir en tidig kväll, ganska möra efter allt cyklande. Men mycket nöjda med dagen, Fårö levde definitivt upp till våra förväntningar.

Ursäkta Fårösund, men…

Busshållplatsen ligger alldeles vid färjeterminalen så vi behöver inte gå många meter med packningen. Efter att ha löst ut lite kontanter på en lunchrestaurang i närheten hoppar vi på bussen som går norrut. En timme och 15 minuter senare kliver vi av i Fårösund. Tanken från början var att vi skulle åka direkt över till Fårö och bo där ett par nätter. Men då vi var ute i sista sekund, mitt i högsäsong, fanns som väntat inget boende att uppringa på den lilla ön i norr. En gammal ombyggd militärförläggning i Fårösund var det närmsta vi kunde åstadkomma. Vandrarhemmet ligger ganska fint till med utsikt över havet. Vi har fått ett 6-bäddsrum, som var det enda som fanns kvar när vi bokade. Är väl inte direkt mysigt, men det får duga. Vi slänger in packningen och ger oss ut för att utforksa det lilla samhället. För att mycket snart upptäcka att det finns inget samhälle… ”Centrum” består av Ica Kvantum och that’s it! Nog för att vi inte hade förväntat oss någon metropol, men vi trodde väl att det skulle finnas någonting mer. Stället har ju ändå potential, med tanke på läget mittemot Fårö och med det svallande havet som närmsta granne. Vi passerar en skyltfönster med en naggad plansch upptejpad lite på sniskan. Handskrivet med tuchpenna står att här visas Harry Potter på torsdag och lördag. Brevid ligger en nedsläkt lokal med gulnande frislör-skylt som ser ut att ha hängt där sen tidigt 70-tal. Det känns som att vi kommit till världens ände. Ursäkta Fårösund, men… Vi frågar oss fram till en cykeluthyrare som för tankarna till ”Skrotnisse och hans vänner”. Men här kan vi ändå inte låta bli att le en smula, det finns en viss charm med denna kaotiska trädgård fullt av cyklar, udda ”konstverk” och stereotypa landsorts-karaktärer.

Vi trampar tillbaks till Ica, vilket verkar var det enda stället att få tag i en bit mat. En liten picknick vid havet får det bli. Dessvärre så bestämmer sig vädret för att bråka med oss och precis lagom till att vi slår oss ner i gräset så drar mörka moln in och kalla havsvindar griper tag i oss. Brrrr…. Vi ger upp Fårösund och cyklar tillbaks till vår militärbarack. Hoppas på bättre lycka i morgon.

Och så kom solen

099

Hyttplats står det på vår biljett. Vi löser två nycklar i form av papperskort med magnetremsa och letar upp däck 8 där vår hytt ska ligga. Det är ett litet rum inrett med två smala soffor på varsin sida, en liten tv i högra hörnet och ett badrum. Vi intar varsin soffa och sluter ögonen ett par sekunder. ”Pang!” Dörren flyger upp och in ramlar ett par i 25-årsåldern. Det var alltså inte en egen hytt. Tur att man inte ställt sig i duschen… Att sitta med två främmande människor och knö på denna lilla yta känns aningens krystat och vi bestämmer oss för att gå ut på soldäck. Tyvärr visar det sig inte vara mycket till soldäck just i denna stund utan snarare stormdäck. Vi letar upp ett par lediga platser inne i stället och halvslumrar oss igenom resten av den tre timmar långa transporten över havet. På Gotland är det alltid sol sägs det. Och simsalabim, fem minuter innan vi glider in i Visby hamn lättar molntäcket och blottar en klarblå himmel och en skinande sol.

Destination Gotland

003

Solen har gått upp och försöker tränga sig igenom molntäcket som skymmer den blå himlen. Långt därute på havet skymtar något litet som ter sig större och större ju närmre det kommer. Efter ett tag går det att urskilja båtens konturer. Vattnet viker för den spetsiga fören som plöjer fram genom det mörka havet. Nu är färjan så nära att den ser ut att snart köra rakt upp på land där vi står. Men den glider smidigt förbi den prydliga grässlätten som omger Hotell Corallen och fortsätter i lugnt tempo mot hamnen i Oskarshamn. Dit ska vi snart bege oss för att stiga ombord.

Gotland

031

Datum: 23 jul 2009 – 26 jul 2009
Beskrivning: Att åka till Gotland känns lite som att resa utomlands. Den 3-timmars båtturen från Oskarshamn till Visby ger en härlig känsla av ”att komma bort”. På Gotland är det alltid sol sägs det. Och mycket riktigt, efter att ha färdats genom dis och en gråmulen himmel så sprack himlen upp och färgades härligt klarblå bara minuter innan färjan lade till vid Visby hamn. Sedan följe några härliga dagar. Först på cykel genom ett flackt naturlandskap på Fårö. Sedan åter till medeltiden till ett supermysigt Visby.

Himmelens Tempel

320

Inbäddad i en härligt grön och luftig park ligger Himmelens Tempel. Hit kom kejsaren med sitt följe från Förbjudna Staden för att be om himmelen om god skörd.

Det känns behagligt lugnt och fritt att ströva omkring härinne. Det är mycket folk men man upplever ingen trängsel. Det märks att sådana här parker behövs i en stad som Peking. Folk verkar bekymmerslösa eller lättade på något sätt. Några utövar chi gong, en annan grupp människor dansar. En man och en pojke som tycks vara far och son roar sig med något liknande strandtennis. Andra bara umgås.

Parken stoltserar med många fina rituella byggnader. Mest kända är ”Hall of Prayer for Good Harvests”. Det är en vacker byggnad omgiven av trappor. Trappor till himmelen – det vet jag i och för sig inte. Men kanske en bit på väg…

(Inte) som fisken i vattnet

290

Kinas största aquarium ligger inhyst innanför murarna på Peking Zoo. Vi är tveksamma till att gå in men vill inte se fler djur inklämda i trånga burar så vi flyr tillslut in i denna ”marina värld”. Inträdet är i proportion till motsvarande till Peking Zoo och det allmänna prisläget i Peking sjukt högt. Väl inne möts vi av en hord kinesiska barnfamiljer. Vi tar oss igenom första biten och tittar på lite färgglada fiskar, men känner nästan direkt att detta inte är något för oss. Gör ett försök att hitta fram till delfinerna men efter ett tags velande i detta labyrintformade ”hitta nemo-land” ger vi upp. Vi orkar helt enkelt inte vara kvar där inne och sätter fart mot utgången. Nu såg vi ju i och för sig endast en liten del, men min bedömning baserat på det första intrycket är: hoppa över detta!

Sovande pandor

283

Vi kan ju inte lämna Kina utan att ha sett en panda. Med taxi tar vi oss till Peking Zoo. Jag tycker att djurparker i allmänhet kan kännas rätt beklämmande och en djurpark i Kina lockar egentligen inte. Men jag vill ju se pandan. Det märks att denna svartvita nallebjörn har stor internationell uppmärksamhet, därför ger man lite mer utrymme och drägliga förhållanden åt dessa. Detta till skillnad från många andra djur som knappt kan vända sig i sina burar. Samvetet gnager lite i bakhuvudet att vi faktiskt betalt inträde till detta och därmed gynnar parken trots deras respektlöshet mot djuren.

Vi ser inga lekfulla pandor som vi hoppats på. Var och en har de i sin egen avskildhet kurat ihop sig som en boll och lagt tassarna för ögonen.  Kanske hade jag också valt att sova bort stirrande turister…

Dancing in the street

307

Något för mig helt oväntat var hur förtjusta kineser verkar vara i att dansa. I parker och på gatorna samlas unga som gamla – för att just dansa. Till medhavd lite knastrig musik tycks de släppa loss alla sinnen och framförallt släppa fram glädjen. Jag hade inte föreställt mig kineser som så pass spontana och blir nästan lite avundsjuk där vi står som stela nordbor vid sidan och tittar.

Det är kväll och mörkret har sänkt sig över Peking. På andra sidan gatan hörs ett dovt ljud av musik. Gatlyktorna lyser med sin frånvaro så vi tar oss över till motsatta trottoaren för att se vad som händer. Musiken blir högre och siluetter av människor som rör sig i par träder fram – de dansar.